Tillbaka på ruta minus 100

Känslan är väl ungefär så. Cyklingen har fram till idag rullat på fint så där ligger jag väl nog runt ruta ett. Problemet ligger i styrkan i kroppen. Efter att ha cyklat lugnt och mera i måndags och mindre men intensivare igår så blev det säsongens första gympass idag. Än en gång får jag konstatera att jag skäms över hur svag jag blivit sedan jag slutade med hockeyn. pinsamt! Som tur var är det enkelt, finns bara ett håll att gå åt och det är att bli starkare, för svagare kan jag inte bli! Har gjort ett upplägg som jag tror skall hjälpa mig med tre saker under vintern:

1. Bli starkare, självklart.
2. Förbättra kroppssammansättningen och bli lättare. 
3. Höja min rörelseekonomi på cykeln.

Punkt ett lär förhoppningsvis innebära att jag marginellt höjer mina max watt under explosiva och anaeroba prestationer. Punkt två lär betyda att jag inte blir droppad i backar så som under loppet Tre Berg nu i höst. Punkt tre är väl den mest kontroversiella punkten, men enligt teori och forskning så skall jag höja min tröskel på cykeln genom att gymma. Det i sin tur betyder att jag kan cykla snabbare längre, attackera oftare, återhämta mig bättre osv osv.

Så nu har alltså vägen upp från ruta minus 100 börjat så förhoppningsvis så maxar jag 1800 watt, väger 80-83kg och sitter med ett FTP på 415w nästa år. Alla tre värden är inte realistiska, vilka två som är det får ni själv försöka lista ut.

Minen beskriver helt och hållet hur stark jag var!

Känsla efter gymmet, bortsett från att jag var svag och ynklig, var ingen höjdare. Styrde ner till internationella mattorget och fick i mig en god lunch innan jag stack iväg på ett distanspass. Säsongens sämsta pass, check! Benen var så skrot som de kan vara efter ett fjuttigt litet gym pass! Men som tur var så var sällskapet och vädret toppen vilket räddade rundan. Hade det inte varit för gympasset innan så hade cyklingen hoppat till ruta minus 1000 direkt!

#crossiscoming - Belgisk waffle ett måste

Skapligt höstväder