Oskön comeback

Idag var det så dags för dagen som jag fasat för en längre tid. Dagen då ja skulle göra comeback på gym golvet! Har nästan fått träningsvärk dom senaste veckorna bara av tanken på att brottas med vikterna. NU var det så dags att krypa till korset och se hur fruktansvärt svag man blivit sedan jag slutat med hockeyn och gym träningen som följde med den.
Redan efter uppvärmningen var jag trött i övre delen av kroppen, dom positva tankarna spred sig inte precis i huvudet men det var bara att bita ihop och köra på. Började med lite benpress, gick förvånandsvärt lätt så lassade på lite mer direkt. Långt ifrån monstervikter från fornstora dagar men helt klart långt över förväntan! Sedan vidare till frivändningen, min gamla favorit. Var rädd att jag inte ens skulle klara av att sprätta upp serier med 50% av gamla perset så började försiktigt på 40% av vad jag för något år sen klarade av. Gick lätt så jag höjde direkt till 50%! Där tog det då stopp, vågade inte mer eftersom jag ville ha fullständiga set under hela passet.
Resten av passet blev en enda lång smärta, benen blev trötta, så pass trötta att dom få trapporna upp till omklädningsrummet nästan kändes omöjliga. Mission completed!

Känslan när jag kom hem

Som tur var finns ju det ju cyklar i garaget så jag stack ut på en rehab runda bara för att lugna ner träningsvärken lite grann. Lyckades också med det och nu känns benen klart bättre än före cykelrundan. Tyvärr tror jag inte att rundans positiva effekt kommer att kännas imorgon. Antingen ser jag ut som en man som siktit ner sig ordentligt när jag går eller så ser jag ut som giraffen nedanom. Svårt att besluta mig för vilket alternativ som lockar mer.