Lovade ju ett lite längre inlägg om lördagens linjelopp men haft någon form av krabbis efter helgen, inget cyklande lockade i söndags eller i måndags och idag har jag kryssat av första sommarjobbsdagens vilket förstörde all ork till träning idag. Bloggande gick tydligen på samma våglängd då jag inte orkat ta mig i kragen och skriva något alls. Men här kommer nu en utförligare rapport om lördagens lopp. Varning för överlång text!
U23 landsvägs FM, 144km
Tävlingen kördes fyra varv på en 36 kilometer lång bana. Inför loppet stod det klart att det är Twd-Länken mot Matti Manninen, alla andra är bara med. En annan sak som stod klart var att det skulle bli ett rävspel då klungan var liten (18 stycken) och en tredje del var Länkeniter.
Första varvet blev en lugn historia, Manninen attackerade några gånger men blev effektivt bort markerad av Roope Nurmi (TWL). Själv höll jag låg profil förutom vid varvningen var jag gasade rejält för att inte låta dom andra ta flaskor vid langningen. Vi snittade under 32km/h första varvet.
Andra varvet började lika lugnt som det första. Men plötsligt attackerade fel cyklist och fick utrymme då ingen brydde sig. Snart efteråt bryggade tre cyklister upp till den ensamme Puttonen. Jag satt instängd och kunde inte följa med när min markerade man Vainionpää bryggade. Nu satt både Länken och Manninens Koiviston Isku med cyklister i täten, inte bra för mig. Ingen ville dra så nästan direkt var luckan uppe i 6 minuter. Tog ett för stort ansvar i farthållningen, men någon var ju tvungen att hålla någon fart åtminstone. Tyvärr bromsade Länken effektivt ner klungans fart och när vi väl kom till banans största backe attackerade Manninen igen. Blev droppad för första gången då, hade tagit för stort ansvar i farthållningen. Som tur var kom jag tillbaka då Nurmi än en gång markerade bort Manninens attack. Resten av varvet gick lugnt och utbrytningen fick mera utrymme.
Tredje varvet var det tuffaste för mig. On-Off cykling hela tiden. Länken ville ha iväg sin första åkare Paajanen och fick så till sist. Då hans lucka blev tillräckligt stor tog Manninen tag i inkörningen och hårdkörde nästan själv in Paajanens lucka. Avståndet till utbrytarna var nere på tre minuter då vi kom ikapp Paajanen, allt tack vare Maninens hårdkörning. Åbo cyklisterna hade hållit låg profil i loppet enda tills nu, men oj vilken attackrad som kom nu. Dom attackerade tills klungan sprack. Jag fick än en gång vika ner mig men kom även denna gång tillbaka, men inte till klungan nu utan till en grupp med Manninen, hans bromskloss Nurmi, en från Akilles och en från Åbo. Vårt lopp var över.
Ut på fjärde varvet så fick jag ge mig, on-off cyklingen på den kuperade banan hade ätit upp mina ofräscha ben. Bestämde mig för att köra varvet solo på så höga watt så möjligt. Lyckades bra och körde in två cyklister och körde ifrån dem.
Trött och besviken kom jag i mål so tolva. Min man Vainionpää hade vunnit, inget säger att jag skulle ha hängt med honom men chansen skulle ha varit större att hänga med i utbrytningen än i en on-off cyklande klunga. Bara att lyfta på hatten åt Länken, speciellt åt Nurmi som spelade bort Manninen och åt Kaislavuo som såg till att klungan alltid gick saktat. Bästa laget spände musklerna och spelade ut alla oss andra och fick hem alla tre medaljer.
Nya tag nästa år då i den enda riktiga FM starten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar