Hat-kärlek

Har ett starkt hat-kärlek förhållande till min P2M. Aldrig tidigare har en sak gett lika mycket motivation i min träning som den har gett vinter. Bara att få se siffrorna som den tar fram ger åtminstone mig en extra push att orka hålla det rätta trycket på pedalerna för att inte tala om de gånger som den visar framstegens tydliga spår. Då är det lätt att glädjas åt den fina men dyra grejen.
Samtidigt som listan med orsaker till varför jag älskar watt-mätaren kan göras lång så kan man inte komma ifrån att det är en tortyrmaskin av rang. Både dom mentala och fysiska bitarna testas rejält av den. Till exempel, wattmålet ligger på 440w men redan efter en tredjedel av intervallen så tar det sjukt, riktigt sjukt i benen och man bara helst skulle vilja vika ner sig eller åtminstone lätta lite på trycket mot pedalerna. Men då har man watt-mätaren som glatt visar via Garminen att nu fuskar du och hur lång tid det är kvar av pinan/njutningen. Med watten lysande på skärmen blir det betydligt svårare att vika ner sig trots att benen skriker efter vila.

Med det sagt så tror ni kanske att dagens pass på trainern var en pina. Om ni tror så, tror ni delvist fel! Lätt gick det som vanligt inte, för det skall det inte gå på trainern! Idag kom den positiva sidan i watt-mätaren fram. Den sida som sporrar en att fortsätta pressa rätta watten och den ännu bättre sidan som säger att idag går det bättre än igår! Härlig känsla!
Imorgon skall jag cykla distans. Långt och lugnt är målen och kanske till och med krossar tresiffrigt för första gången under 2014. Den som är intresserad av att hänga med får höra av sig, startar kl10.00!