lördag 18 maj 2013

PP-runt

Blev sist och slutligen deltagande för min del i nejdens vårklassiker. Kroppen kändes ok så beslöt mig för att delta på ett lugnt sätt. Dels för att kroppen varit som den varit senaste 2 veckorna och dels för att förberedelserna dom sista 24 timmarna innan start varit allt annat än nöjaktiga, eller hur låter följande: Fredag: väckning kl 8.00, packa saker/städa lägenhet kl 8.30-11.00, brunch, skola kl 12-16.30, packa bil och avfärd från Åbo kl 17.30, bil hem med smörgås paus i Raumo, hem kl 23 och i säng runt halv 1. Tyvärr slutar inte jobbigheterna där. hade problem att sova pga värmen och när jag väl hade somnat så vaknade jag klockan 3 med ett öga som värkte, rann vätska ur och var geggigt och rött. Efter några 10 minuters ögonsköljande så lugnade det ner sig, måste ha varit något skräp där. Somnade om runt 4 och vaknade 7.30 och fick direkt gå ut och fixa cykeln i tävlingsskick. Där var förberedelserna nu till det väsentliga.

Själva loppet gick i värsta högsommarvärmen! Alldeles för varmt för mig just idag. Många var med, det talades om deltagarrekord! Roligt för ett sånt här litet evenemang. Starten närmade sig och som vanligt gick jag långt fram i startleden, fast jag skulle ta det lugnt. Redan från start satt jag på 5-7 rulle, fast jag skulle ta det lugnt. Hör och häpna, höll kvar med mitt "skall köra lugnt" i hela 9 minuter innan jag höjde farten första gången, blev till inget. Vilade 2 minuter innan jag prövade på nytt och tre minuter senare så gjorde jag tredje försöket och fick då en ganska bra lucka utan att förta mig, hade hoppats att någon skulle försöka brygga men ingen kom förrän hela klungan kom ikapp efter fyra kilometer. Och så fortsatte det under hela första halvan av loppet, räknar att jag gjorde åtta försök att få något till stånd under de första 35 kilometrarna.
Väl i Esse så var det dags för avgörandet, klungan hade krympt under hela loppet och kvar var uppskattningsvis 30 cyklister. Av dom stack jag, Vagcyklist, Keituri-Bros, Lars, Rasmus och Maku iväg och direkt fick vi igång ett fint samarbete. Loppet var avgjort till vår fördel. Vi jobbade bra fram till Purmo, där började värsta attack cyklingen. Personligen stod jag för ca 10 attacker under loppet sista 13 kilometer och utöver det hade Lars tre-fyra och Maku ett par attacker.
Sista stöten klämde Lars in ca 2 kilometer före mål när han kontrade en av mina attacker och vi andra bara satt och tittade på varandra. Loppet var kört och vår sju-manna grupp blev uppdelad i tre delar: Lars -Rasmus, Maku och Anders - Jag, Vagcyklist och Jukka. Lars vann före dom tre i andra gruppen, jag kom in som femma före Vagcyklist och Jukka.

Är jag själv nöjd med loppet då? Ja, det är ja väl. Kroppen fungerade okej, hade inte tappat allt för mycket under 2 veckors "paus". Cykeln har inte alls tappat något under pausen och är fortsttningsvis lika bäst. Framförallt fick jag toppen träning, Alla fartökningar, ryck och försök att skapa något känns av i bena. Taktiskt sätt var loppet en katastrof men i det här fallet fick jag bättre träning av att taktiken inte var på topp. Nya tag imorgon med distanspass och kanske till och med lite skogs-CX

Under loppet skedde också en vurpa. Hoppas att ni som var inblandad i vurpan återhämtar er snabbt och att  ni slipper på cykeln inom kort.

Bilder tagna av min mor. Dom får användas på det sättet att man länkar hit till detta inlägg.
Tredje attacken

Vagcyklist på vift
Vår utbrytar grupp
"Klungan"
Dom här anslöt senare till "klungan"
Dagens snabbe man
Resterna av klungan



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...