Det närmar sig

Det var med nervösa andetag som jag ikväll snörade på mig spring skorna och pluggade den Coldplay laddade iPodden i öronen, skulle knät klara knappa 4 kilometer löpning? Tänkte börja gråta redan vid första stegen, knät var styvt och de kändes att nått inte var som det skulle vara. Fortsatte trots det och efter cirka 200 meter hade knät blivit mjukare och nu kändes löpningen lika osmidig som vanligt! Lycka att igen kunna träna, hoppas innerligt att knät är i lika bra skick imorgon också! Behöver träna!

Efter löp rundan så var jag så på hugget att jag total mördade benen med en tuff och intensiv benträning med egen vikt (=ganska tungt :) ) Så nu sitter jag här med mina mörbultade ben och mixtrar med kombinatorik läxan. Skall unna benen lite lyx i form av, kyl/värmepåsar och stretching innan jag släcker lampa för dagen. Annars tvivlar jag att de vill samarbeta imorgon.

Är knät bra imorgon så blir det mera löpning! Jepp, jag har blivit lite små galen! Löpning är lite småroligt fast jag känner mig som en elefant.