När jag började rulla ut ur stan så var jag nästan ensam på vägarna, nästa inga bilar, fotgängare eller andra cyklister. Hade Åbos gator för mig själv, eller så kändes det. När jag sedan kom ut till bron till Hirvensalo, som var en av de tre öarna som jag hade planerat att erövra med cykeln idag, så kom dimman emot. Den var tjock, tät och kall. Som tur var, var den inte alls lika tjock och kall när man kom in på ön som den var ute på bron.
Första turen på Hirvensalo var bara transport längs östra delen av ön så att jag skulle komma vidare mot nästa holme, Satava. På bron över där kom första "underbart" ögonblicket. Dimman låg som ett lock på vattnet runt de mindre holmarna, men mitt ute på vattnet fanns ingen dimma och de var det spegelblankt! Mitt på vattnet kom en fiskebåt körande. Allt var perfekt för ett perfekt foto, men såklart fick jag ju inte fram telefonen i tid... En bild fick jag ändå:
På Satava smög solen fram och den kalla gråa dimman blev till guldfärgade moln! Den ön var också en transport väg fram till ön Kakskerta. Men jag hade nog sökt fram en väg som borde vara toppen, Samppavägen. Tror bestämt att jag kommer att köra hårdare intervaller på just den vägen när våren kommer emot! För er som känner till vägen ut till Västerbyvägen i Larsmo, föreställ er den fast utan bilar och med betydlig fler brantare och längre backar samt kurvor mest hela tiden. Hörde jag "fantastiskt"? japp, ja tror bestämt de!
På ett ställe där så fick jag till och med syn Finnlines Sverige-båt. De svider att jag inte hade möjlighet att fota den, pga villatomter, staket, skog med mera. Ljuset kom perfekt på den, undra halvan var täckt i dimman medan övre halvan var guld färgad av sol skenet. Skulle ha varit en perfekt bild... igen... Men jag fick ju njuta av den perfekta vägen som tog slut vid en massa villa tomter och en lägergård.
 |
| Rosen vid Åbo-skärgård. Den vita bakgrunden är dimman som solen skiner upp. |
Efter Satavas finfina väg så blev det dags för dagens huvudmål, att runda ön Kakskerta. Än en gång möttes jag av flertalet perfekta attack backar. Skulle inte asfalten ha haft en del stora påtthål så skulle vägen vara perfekt för tävlingar. Höjd profilen på vägen var optimal för rolig cykling, upp ner upp ner upp ner osv. Hela tiden! Kanonkul!
Efter att Kakskertas fina väga var avklarade så var det bara att söka sig hemåt via Satava, tyvärr tog jag inte någon avstickare på Samppavägen, och Hirvensalo. Nu cyklade jag längs Hirvensalos västra sida och där fanns det minsann backar av alla dess slag. Den största av dom är den backe som kommer att avgöra första tävlingen våren-2013. Bara att börja nöta så man hinner med stora pojkarna uppför backen.
Nya tag på samma vägar imorgon i förhoppningsvis lika fint väder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar