Till loppen då. Först prologen på 1.7 kilometer. Den gick dåligt! Fick inte alls ut den kraft ur benen och lungorna som jag vet finns där. Kändes bara dåligt! Iden räckte ändå till en 17. plats vilket nu inte är helt värdelöst, men inte är jag nöjd! Nya tag till etappen var enda som jag försökte få in i huvudet efteråt. Ut ur munnen kom däremot allt möjligt....dåligt. Morgonmålet avnjöts på nytt en gång och luftrören rensades hostandes så ordentligt att blod blandades med slemmet.
Till etappen hade humöret stigit en aning och luftrören lugna ner sig en aning. Gick in utan press, skulle bara se om kroppen, främst då luftrören, håller för tävling. Från kilometer 0 var det full gas och klungan var som ett pärlband direkt. Tack vare att rutten gick mestadels på öppna fält och att vinden fläktade på ordentligt så fick vi köra ordentligt med kantvind.
Benen var betydligt bättre på etappen än på prologen och luftrören störde mig inte nämnvärt under tävlingen. Hängde med och bryggade upp till någon utbrytning men mina och alla andras försök blev till inget idag. Snittfarten på hela etappen låg ändå på 43km/h, så var inte precis lätt att komma iväg. Jobbigaste delen av loppet var andra varvet då vi på dryga 14 kilometer snittade över 45km/h! Svettigt värre kan jag säga.
När målet närmade sig och teamen började ställa upp sina spurttåg så var jag precis som förra helgen helt fel placerad och på mitt hjul satt Jaakko. Snabbt tänkt jag att skall jag spurta om bonussekunder så bränner jag alltför mycket redan under vägen till en bra position, så jag tänkte att jag kör ett uppdrag åt Jaakko, som har en bra spurt normalt. Efter att ha funderat i max en sekund satte jag fart på täten med Jaakko på rulle och med kilometern kvar var vi etta-två och vi hade plötsligt bästa möjliga utgångsläge, roligt att se teamens miner då lilla NCK kommer med två man och susar förbi deras uppdrag. Etta-två genom sista kurvan och direkt ut ur den drog jag igång spurten, vid 100 meter kvar tog jag slut och vek till sidan. Jaakko öppnade men direkt kom teamens spurtare förbi och hela vårt försök sket sig! Så kan det gå, vi försökte och det gick nästan! Bra första försök. Efter etappen så upprepades samma procedur som efter prologen, morgonmålet avnjöts för tredje gången även denna gång med blod smak.
Skall sova på saken och se hur luftrören mår imorgon men nu just är jag väldigt osäker på start imorgon. Vill inte förstöra våren och sommaren redan nu. Avvaktar och ser hur det känns imorgon.
 |
| Raceday shirt |
Resultat:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar