Avslutade 2015 och #festive500 med en praktvurpa

Första inlägget under 2016, tog en stund innan jag hittade ro att skriva. Kommer inte att sammanfatta året som gått här och nu utan skall ta mig mer tid för att plita ner reflektioner från året som var både mitt bästa och värsta på cykeln hittills sedan jag började satsa på cykling. Istället så blir det ett inlägg till om #festive500 och hur avslutningen gick för min del.

30.12 var näst sista dagen på året och utmaningen. Dagen var största dalen under sista veckan på året. Både kroppen och knoppen strejkade, hann besluta att skippa hela utmaningen och bara vila en sista dag under 2015. Ångrade mig någon timme senare och stack ut på en liten runda för att åtminstone ge mig möjligheten att slutföra #festive500. Lite över två timmar i dubbdäckssnabbdistans fart gav 58 kilometer på kontot, långt ifrån de 111 kilometrarna som jag hade planerat men.... Räknade med att kroppen skulle reagera positivt av att cykla kortare en dag emellan. Och så rätt jag fick! Efter att ha laddad med rejält med mat på kvällen så var kroppen redo för att plöja 164 kilometer dubbdäcksdistans på årets sista dag.

Friends&BRGRS som laddningsmat gjorde en inte besviken 

Laddade med en rejäl frukost innan jag stack ut, visste att det blir runt sex och en halv timme för att komma i mål. Hade sällskap av Kenneth till först och redan från meter 0 rullade det på ett sätt som det inte gjort tidigare under veckan. Tänk vad en kortare runda och mera vila kan göra under.
Kilometrarna bara flög fram och plötsligt hade jag klarat av halva distansen. Hade planerat tanka med godis då. Började gräva i bakfickan efter godiset och slappnade av för någon sekund, såklart lyckades jag då kör på en isklump som var fastfrusen i vägen. Resultatet var att jag flög en bit och att jag gled en bit till. Jackan och två underställ fick tacka för gått arbete under åren samtidigt som höften och armbågen smärtade.
Bet ihop och fortsatte cykla, lämnade av Kenneth efter 100km och sedan blev det 6 fina mil solo för att komma i mål. Var väldigt skönt att rulla upp på uppfarten med Garmin visande 170+ kilometer och att jag klarat festive500 för fjärde året i rad! Hade verkligen inte oddsen med mig i år, men klarade det ändå med en rejält slutspurt! Efteråt så undersökte jag min armbåge, blodigt och sönderslagen var den. Tejpade med Annas hjälp ihop allt och hoppades på att allt skulle bli bra.

Armbågen höll mig ur träning i två dagar men idag har jag testat cykla lite. Blev 90 minuter stigcykling med farsans mtb. Riktigt skönt att bara trampa på runt och få nya utmaningar hela tiden! Ännu skönare var det att ha fått träna första passet under 2016, är bara att lägga nästa sten nu!

2016 års finaste blåmärke

Sverige nästa bakom horisonten