Sju Sjöars - Nöjdhet med bittersmak

Årets sista tävling? Just nu ser det lite ut som det, varför kommer senare. Först och främst, vill man känna sig gammal så skall man cykla mtb-lopp på Cx. Kroppen känns garanterat förstörd resten av dagen!

Hade en enkelt taktik idag, följa med i två kilometer sedan attackera stenhårt och försöka hålla attack tempot till första stigen, med andra ord i fyra kilometer för att skapa en lucka åt mig bakåt. Allt började bra, satt fint på fjärde plats i början utan större problem, attackerade vid bestämd punkt men dog direkt! Hann mörda mig mentalt över hur dålig dagsformen är och hur jag skall avbryta vid varvning. Klungan sprack åtminstone vid min fartökning och vi blev en grupp på fyra, Mas, Maku, Danke och jag. Fick slita hårt bara för att gå med på dom lätt åkta fyra kilometrarna som jag hade tänkt vara tongivande på, inte planenligt! När vi kom till första stigen så försvann dom tre andra planenligt och jag fick bara hoppas att min lucka bakåt var tillräckligt stor. Det var den ju såklart inte och ganska snart hade jag fyra stycken på släp. Gjorde ett misstag och fick släppa förbi alla, en liten stund senare och tre nya var på släp, missade och dom stack, en stund senare kom ytterligare tre ikapp men dom lyckades jag hålla bakom mig tills vi kom ut till ett litet asfaltparti. Nu skulle jag få skina var det tänkt, men dom tre mtbarna droppade mig! Nått var fel! Fortsatte på inslagen väg, jobbigt hela tiden och bakifrån kom cyklister ikapp och körde ifrån.

Efter tio kilometer hade jag fått nog och steg av cykeln för att söka fel och som tur var hittade jag! Frambromsens fjädermekanism hade gett upp vilket gjorde att den pressade mot fälgen hela tiden. Körde bokstavligen med handbromsen på första 10. Efter 90 sekunders (enligt WKO) skruvande så blev det roligt igen! Allt blev lättare och ryggarna började komma emot istället för att försvinna! Gasade på rejält och ganska snart hade jag tagit fyra stycken, jag var på gång!

Gav allt för att försöka rädda mitt personliga mål på en tid under 100 minuter. Blev trött, lerig, trött, svettig och ännu lite mera trött men jag klarade målet, rejält dessutom! Toppen nöjd när jag kom i mål och klockan stannade på 1:35:14 trots att jag jobbat runt 30 minuter med onödigt motstånd och stått stilla och skruvat en bra stund. Sju minuter förbättring mot förra året och bara två minuter efter eget pers på banan.

Senare kom en bittersmak in i munnen efter att jag sett hur mycket jag förlorat på grund av det mekaniska felet. Men nåja allt kan ju inte lyckas! Nu gäller det bara att försöka få crossen i skick så att jag får träna så att min cx-tävlings drömmar inte bara försvinner. 

Årets sista nummerlapp?