Inga sura miner på Cura

Backintervaller med laget idag. Tre gånger Cura stigningen idag, första två strax över tröskel och sista nära max. Körde två identiska välpaceade drag till först och kroppen kändes per -wait-for-it- fekt! Underbar känsla då det bara rullar på! Fast vi körde i egentakt så jämförde jag ju lite med andras tider för att se hur jag står mig mot de lättare cyklisterna i laget och till min glädje var jag inte alltför mycket långsammare än de andra.
Till sista draget samlade vi gruppen och tog gemensam start. Beslöt att hålla Lauris rygg så länge som möjligt bara och sedan ta mig upp. Till min förvåning så var vi strax bara en duo och som en duo kom vi även först upp till toppen! Det såg jag inte komma! Som sagt kroppen samarbetade perfekt och jag hade en känsla av att kunna cykla en bra bit hårdare under sista draget än vad jag gjorde! Kanon!

Väl uppe så var det tävling i vem som snabbast åt och drack energi! Vi skulle snabbt vidare mot en längre lagtempo intervall så alla ville ha nytt bränsle. 

På väg mot lagtempot så körde vi genom Llucmajor, var vi också fyllde på flaskorna. Lagtempot då, hur kändes det då? För egen del så behövde jag aldrig gå på max, skön känsla det! Mindre skönkänsla med ett gäng Wheelsuckers som på slutet började blanda sig in i vår grupp. Inte okej, inte på något sätt okej!

Imorgon väntar vilodag, tror det gör gott för kroppen! Sedan är det bara åtta cykeldagar kvar på detta läger.