Reviderad julledighet

TJÄÄÄÄNA! God hJul och Gott nytt år och allt det där formella. Hoppas ni har haft en bra tid sedan sist, vart alltför länge sedan sist, igen. För egen del så skulle träningen skruvas upp en nivå efter förra inlägget men kroppen svarade snällt med att inte tåla träningen jag planerat. Tål inte tuffa pass ännu på samma sätt som innan skadan som avslutade förra säsongen. Känns som att det tar minst ett dygn längre för att uppnå en okej återhämtning jämfört med hur det var i somras.
Jag accepterade det, för ärligt talat hade jag varit överraskad om jag lyckats sudda ut tre månaders ofrivillig vila på runt två månader inklusive några förkylningsdagar. Var fast besluten på att rätta till problemet över min långa julvistelse jär heim i Finland. Tre veckor fyllda av träning på lätt intensitet och med hög volym var tanken, dag ut och dag in. Gick så långt att jag skrotade Raphas #Festive500 och skapade ett större och bättre #pettssonFestive1300. Skulle med andra ord cykla totalt 1300 kilometer under vecka 51, vecka 52 och vecka 1.

Hur har det gått? Eller ja hur gick det? Åt sjuksängen! Började bra men som julklapp så fick både jag och Anna en rejäl dos av vinterinfluensan. Sååååatttääääää, jag tränar magen med att hosta, jag tränar käken genom att äta och jag tränar tålamodet genom att inte gå genom väggar. Uthållighetsträningen är så 2015....

Nya tag nästa år för min del. Målet för vintern, Nordiska mästerskapen på velodrom har jag preliminärt strukit då jag inte alls är nära någon som helst form för att ens får träning av tävlingarna. Nu blir det bara att börja om i januari efter en december innehållande en mindre träningskatastrof.

Svårt att vara såhär glad idag

Min bästa säsong, hittills

Det är sedan länge en ny säsong. Två månader har blixtrat förbi i raketfart på den nya säsongen! Så lite tankar på föregående säsong hade väl passat för nästa 10 veckor sedan. Men bättre sent än aldrig brukar det ju heta.

Säsongen som var kan kort sammanfattas som min bästa hittills! 2016 var året då jag bevisade åt mig själv att jag gjort någonting rätt under alla träningspass. Första fem månaderna från oktober till februari var en rejäl utmaning med massor med förkylnings- och skadebekymmer. Men klarade av att hålla en bra kvalitet i träningen vilket gjorde att jag inte tappade nämnvärt trots problemen.

Mallis!

En fin läger vår med nästan sex veckor i den spanska värmen gjorde att jag kunde starta säsongen på bästa sätt och redan i första tävlingen fick jag bevisat för mig att sommaren blir rolig! Jag var stark!
Säsongen fortsatte med bland annat landslagsuppdrag där jag fick massor med nya erfarenheter. Fysiskt räcker jag till på den nivån som vi tävlade på men tyvärr var det andra saker som jag måste förbättra och som jag vill påstå jag förbättrat sedan dess.

I Danmark med landslaget

Vårtävlingar är ju skoj!

Desto längre våren led och sommaren närmade sig desto bättre började kroppen kännas. Lopp jag minns bäst är Borgåloppet, GP Lauri Aus och då förstås Linjelopps FM var jag knep silvret. Under alla tre loppen var kroppen outtröttlig och jag kunde bara kötta på! Tyvärr gjorde jag små taktiska misstag på alla lopp vilket kan ha ändrat resultatet till det sämre för min del. Men sånt måste jag lära mig av inför framtiden.

FM

GP Lauri Aus

Borgåloppet

Totalt så satte jag personligt rekord i antal tävlade kilometer under en säsong med 2200 kilometer. Bäbissiffror jämfört med den nivån jag vill upp till, men ändå ett rejält steg i rätt riktning.

Tyvärr tog ju säsongen slut lite för tidigt i och med att jag drog på mig en skada efter Lauri Aus. Surt men bara att acceptera. Lagspelare som jag är så grät mitt hjärta i och med att jag inte kunde vara med och hjälpa laget som när jag behövdes som mest. Men så är livet ibland, tyvärr. Under skadeuppehållet hann jag med mycket annat nyttigt och vill påstå att uppehållet gjorde mig till en bättre person som nu kommer tillbaka till cyklingen med lite annan syn på cyklistlivet än innan.

Fem saker som jag tog med mig från säsongen är:
-Jag har den fysiska förmågan som krävs
-Taktiskaförmågorna och tekniskaförmågorna behöver förbättras
-Att tävla mycket gör en till en bättre tävlingscyklist
-Att satsa på cykling i Finland är allt annat än glamoröst
-Det som inte dödar stärker.

Dessa fem saker tar jag med mig nu under vinterns strapatser på velodromen, trainern och på vintervägarna så att jag gör säsongen 2016-2017 till en ännu bättre säsong. Stort tack till GIF-Chebici, Vesa Rautto, Jea-Trans nära och kära som stöttat mig under säsongen som var! Utan er hade det inte gått!

Säsongens saldo i medaljform

Livet rullar på

Hej på er igen!

Vardagen rullar på i allt för snabb fart! Sedan sist så har Pettsson Coaching Ab växt ytterligare. För tillfället så jobbar jag med över 20 idrottare och varje vecka så hör någon ny av sig! Riktigt skoj!
Annars så rullar livet på riktigt bra. Studierna rullar på bra och nu är första delen i slutarbetet i princip avklarat. Riktigt intressanta veckor tester och laborationer på Livi som har gjort att vi hittat intressanta saker i vår forskning.

På träningsfronten har jag en bra kontinuitet trots att jag haft lite ryggbesvär under senaste månaden. Fått välja bort vissa typer av träning på grund av att jag har en obalans i styrka i kroppen. Men kvalitetsträningen har jag kunnat genomföra dagligen så ingen skada skedd! En av de mera utmanande tävlingsdagarna avslutades med Elite Winter Competition på Bike Town i Falun är en 2 km lång tuff sträcka skulle köras så snabbt som möjligt. L'Eroica lär backen på sträcka heta och oj vad slitsam den var! Men snabbaste tid fick jag och troligtvis kammade jag hem vinsten i Falun deltävlingen!

Skönt slitpass med 333w i snitt under 70min!

Har även hunnit med att köra ett stentufft par-omnium på velodromen i Falun. De fyra snabbaste velodromloppen i min karriär direkt efter varandra! Ingen vinst den här gången men superbt träning fick jag under min väg till näst flest poäng i A-klassen. Får sammanfatta höstens velodrom tävlingar med en stor tumme upp! Tack åt medtävlande och åt Velodrom Ck som ordnat tävlingarna! Tävlingarna var som vanligt ett skönt avbrott i den monotona träningsvardagen!

Ryska Posten Racing Team jagar Pettsson! Hinner dom ikapp? To be continued... (foto: N.Brus)

Nu är det bara två veckor kvar innan jag styr heimåt till Finland för julfirande och distansläger. Räknar med tre veckor av mängdträning i förhoppningsvis fina vinterförhållanden!

En snabb vecka på resande fot

En vecka sedan jag sist bloggade och det känns som att jag knappt hunnit blicka sedan dess! Sist jag bloggade satt jag i vagn två på plats två i SJ på väg söder ut från Falun, nu bloggar jag från plats två i vagn två på väg söderut till Falun.
Har precis varit hemma i Finland för ett höstläger tillsammans med GIF-Chebici laget! Teamets första säsong analyserades och utvecklingsaspekter inför kommande tävlingssäsonger diskuterades. För att vara teamets första säsong så lyckades vi otroligt bra med fyra FM-medaljer samt ledartröjan i Skoda Maantiecup. Framtiden får utvisa vart och hur laget utvecklas men ser jag på lägret så blir det inte sämre! Ser fram emot en intressant tävlingssäsong nästa sommar!
Ser det lite bättre ut på cykeln nästa år än vad det gjorde på innebandyplanen i söndags så tror jag hårt på detta lag!

Gänget i väntan på god mat

Hård och fysisk innebandymatch

Efter lägret så åkte jag lite båt över till Umeå var jag vilade upp mig några dagar hos bästa Anna. Skoj med lite kvalitetstid mellan varven så nu borde batterierna vara laddade inför en ny hård period av träning, jobb och studier. Kan lite små kryptiskt meddela att Pettsson Coaching växer rejält och snart sticker jag iväg på ett väldigt stort och intressant uppdrag!

Som sagt på väg ner mot Falun igen, ryktas ju vara snöKAOS nere i dalarna. Tvivlar lite KAOSet när jag bara ser gröna gräsmattor vid sidan av järnvägen ner från Umeå.

Back in blogg

Ursäkta mig. Har varit tyst länge, för länge enligt vissa då jag börjat få frågor om jag slutat cykla eller vad som hänt då bloggen tystnat. Svaret är väl ganska enkelt, det har kommit in ett företagarliv vid sidan om mitt liv som elitsatsande cyklist och studerande. De har med andra ord gått åt några timmar extra varje dag nu i uppstarten av företaget, men det är det värt!

Som jag skrev så fortsätter min elitsatsning trots att jag nu driver Pettsson Coaching Ab. Ser företaget som en plattform var jag kan utvecklas som person, tränare och som cyklist samtidigt som jag hjälper andra på samma väg. Just att vinterträningen dragit igång är en av orsakerna varför jag prioriterat bort bloggtiden. Men nu är jag tillbaka!

Sedan jag sist bloggade om Pettsson Coaching Ab så har jag hunnit med att vinna två stycken Omnium tävlingar på velodromen i Falun. Tuffa tävlingar med motstånd av i princip hela Sveriges velodrom landslag! Skoj att kroppen fungerar halvt bra redan trots det långa avbrottet och ännu mer skoj att få tävla igen #engångtävlingsmänniskaalltidtävlingsmännsika.

Hoppas ni tittar in snart igen för nu kommer bloggen att rulla på dagligen igen som den gjorde förut på den gamla goda tiden! Kommer närmast att bjuda på tankar angående min vinterträning och lite om säsongen som var.

Framtiden har kommit, Pettsson Coaching Ab är här!

Idag första oktober inleder Pettsson Coaching Ab sin verksamhet! Jag har under de senaste månaderna snickrat på denna idé som nu blir verklighet. Framtiden är här!

Företaget kommer till en början att erbjuda individanpassad träning till idrottare på alla nivåer. Träningen är baserad på vetenskap och erfarenhet samt idrottarens egna förutsättningar. Senare kommer även Pettsson Coaching Ab att utvidga sitt tjänsteutbud med flera andra spännande hälsotjänster!

Blir roligt att få jobba vidare med det som jag brinner för och det som jag studerar till på Idrottstränar programmet här i Falun. Som uppdragsgivare för Pettsson Coaching Ab finns förtillfället Hagströmska Gymnasiet i Falun där jag fungerar som tränare för landsvägscyklisterna samt som instruktör på velodromen.

Har Du frågor eller är ni intresserade av att få hjälp med just Din träning? Tveka inte att kontakta mig på pettssoncoaching@gmail.com

Murphys lag

"Om något är möjligt eller kan inträffa så kommer det förr eller senare göra det", så lyder Murphys lag enligt Wikipedia. Såklart nu när jag brottat ner min förkylning samt övervunnit skadebesväret så skall ju nästa sak krypa fram så att det inte skall gå för lätt och smärtfritt. Det som nu börjat bråka är en visdomstand som tyckte den skulle titta fram. Halva ansiktet är fyllt med smärta, men det är väl sådant man får tåla.

Nog med gnällblogg för den här gången. Helgen i Umeå har varit fin och nu sitter jag tillsammans med Anna på tåget på väg mot Falun för en vecka tillsammans där nere. Vardagslyx så att säga! Hoppas på ännu en fin höst vecka så vi bjuds på lite lyx-höstväder. 

Än en dag i höghastighetsfart

I dag när klockan ringde 06.55 så var jag allt annat än taggad på morgonpass. Den varma sängen skulle lämnas för en sval september morgon på landsvägs Chebicin. Lockade inte då, men tack vare att jag skulle cykla med gymnasiet så fick jag lov att söka mig till startplatsen.
Väl på cykeln blev huvudet lite mindre motigt och sakta men säkert var det ju igen riktigt roligt att cykla! Uppvaknande tog väl till ca 08.30 och efter det gick träningen riktigt bra tills jag blev trött. Borde ha sprängt min egen nivå än en gång idag så nästa vecka borde jag vara bättre än vad jag varit hittills!

Schleeeten

Efter träningen rullade dagen bara på med skolprojekt som stampade på stället, jobb, städning och sist men inte minst packning av pick och pack. Reser nämligen upp till Umeå som bäst var jag skall spendera helgen tillsammans med Anna innan kanske mitt livs, hittills, mest hektiska månader börjar.

Inom en snar framtid skall jag presentera mitt projekt för er. Spännande, eller hur? Håll utkik här på bloggen samt i andra sociala-mediekanaler!

Rullar väl på

Där har ni minen som denna trötta Pettsson hade igår kväll efter en dag full med program. 120km snurrade på Sveriges och Finlands enda inomhus velodrom. och sju timmar i skolbänken sliter måttligt på både kropp och knopp. Som tur var så börjar lite känsla nu återfinna sig i kroppen. Ingen rekord känsla på långa vägar men på väg åt rätta hållet! Försöker anpassa mig till banan nu med att köra underutväxlad. Vill lära mitt nervsystem att trampa snabbt igen, därav kör jag underutväxlad. 50x17 är utväxlingen som jag lär använda en bra stund framöver förutom på tävlingarna då jag vill kunna cykla lite hårdare. Gissar att jag här på Falu velodromen kommer att tävla på 50x15.

Trötta påkar

Idag borde jag cykla ute igen, några lätta timmar har jag tänkt mig för att få benen lite fräschare efter gårdagens kadensbombning.

Fritt fram att gasa på

Idag fick jag ett brev hem från sjukhuset och där stod det bekräftat vad som man såg på undersökningen förra vecka, vet nu med andra ord vad som är mitt problem. Skönt för huvudet! Det andra positiva som fanns i brevet var att det inte kommer att göras mer åt mig så till vida att jag itne får problem igen. Alltså jag är så nära frisk förklarad man kan vara! Kanon!

Annat skoj var igår då jag var ute på lång promenad i Lugnet terrängen. Bara gick dit stigen förde mig utan att tänka desto mera. Riktigt skönt att bara få vara ute i den lugna tysta skogen!

Idag var det såklart på't igen med cykelträningen. Runt tre timmar med de duktiga gymnasieeleverna på Hagströmska. Första gången på en vecka då jag började känna mig ens lite van på cykeln! Framsteg görs med andra ord.

Våga friskförklara sig

Tankar har gått i mitt huvud de senaste två månader, både sämre och bättre. Men nu när jag börjar få lite klarhet i vad som orsakade den stora smärta som avslutade säsongen 2016 så börjar äntligen lite driv att träna äntligen komma tillbaka. Även aptiten börjar också komma vilket är gott!
Nu kommer bara nästa problem emot och det är att våga friskförklara sig samt att förstå att skynda långsamt med träningen! Väntar ännu på ett officiellt utlåtande så vågar jag redan nu frisk förklara mig i och med att jag kan träna utan problem? Osäkert, mycket osäkert men jag kör på så länge inte smärtan kommer tillbaka.
Angående att skynda långsamt så är det ju väldigt lätt att gasa på för hårt nu då jag kör igång igen och på så sätt få ett nytt bakslag i någon annan form än skadan jag nu haft/har. Så försöker ta det lugnt och skynda långsamt, siktet är för tillfället ställt på januari-februari 2017 så fram tills dess hinner jag träna mycket trots att jag kanske inte gasar på max redan nu!

Där fick ni nästan ett datum för mitt mål för vintersäsongen 2016-2017. Någon som kan gissa vad det är?

Back on track, väl?

Igår, tisdag, tog jag steget tillbaka till cyklingen. Dubbelpass redan första dagens för att hålla huvudet i styr! Första passet tillsammans med några snabba gymnasiekillar direkt från morgonen
och kvällspasset på velodromen där samma snabba juniorer som från morgonpasset snurrade skiten ur mig. Måste ju låta dem vara snabbare någon gång, vore ju taskigt att vara snabbare vid varje tillfälle! Enkelt att än en gång inse hur dålig jag är för tillfället, men som tur finns det ju bara en väg och det är uppåt och dit skall jag! Högre än jag tidigare varit!

Idag onsdag var jag på undersökning av bekymret som ställer till det för mig med jämna mellan rum så nu väntar jag bara på ett utlåtande av läkaren och sedan får vi se vad nästa steg är. Tänker åtminstone börja köra på i den mån det går nu!

Ännu en helg

Normalt sett så är mina helger fullspäckade med tävling och/eller träning. Men som ni vid det här laget vet så är det länge sedan jag cyklat ordentligt så även den här helgen blev ju att ta det lugnt och ha det tråkig. Speciellt då resten av GIF-Chebici körde sista avslutande tävlingen för säsongen hemma i Finland. Där hade man velat vara och hjälpa till. Men men, nya tag nästa säsong!

Glädje ämnen från helgen är att jag cyklat lite på velodromen i samband med en introduktionskurs! Och utan smärta dessutom! Vad händer? Bara jag skulle få bukt med förkylningen från segaste stället i världen så skulle jag vara tillbaka och testa kroppen igen. Hoppas hoppas!

Tungt att vara dålig

Tog en rask promenad igår kväll upp mot hopptornet på Lugnet. Den branta backen från skidstadion upp till roten av övre backen gav skrämmande utslag på pulsen och efteråt visade min Forerunner skrämmande återhämtningssiffror för en timmes lång kvällspromenad.

Jobbigt att vara i värdelös form. Men bara att gråta en skvätt, bryta ihop och göra något åt saken!

Vintersäsongen står för dörren

Snart, bara kroppen börjar samarbeta så skall vintersäsongen, den första delen av säsongen 2017, inledas. Har många intressanta mål för vintern som bara väntar på att få spikas. Eller ja i mitt huvud är alla redan spikade men måste vänta och se när kroppen tillåter träning och hurudan träning den då tillåter förrän jag officiellt spikar alla mål. Skall på vidare undersökningar nästa vecka så då hoppas jag få lite mera klartecken om skadan och huruvida jag kan spika alla mina mål eller inte.

Kommer att ha lite olika typer av mål och några är helt oberoende av resultat och de är redan spikade:

• Uppnå en kroppsvikt 80-82kg tills mars 2017 genom smarta matval
• En god kontinuitet i träningen fram till sommarsäsongen
• Träningen skall ge mig en god känsla i vardagen
• Våga skynda långsamt efter skadeuppehållet

Resultat och prestationsmålen håller jag helt för mig själv tillsvidare på grund av att jag inte vet vad som väntar mig efter nästa vecka. Men jag hoppas kunna presentera de mer utmanande målen inom kort!

Arkivbild från Cykel och Fjäll cup 2015

Tillbaka!

Tillbaka på bloggen, igen. Varit lite mycket nu på sistone i och med ett livsförändrande projekt som jag håller på med och det faktum att skolan börjat och jag tagit mig till Falun för ett sista studieår.
Blandade känslor att åka till Falun i höst, var en så bra sommar hemma samtidigt som mitt projekt känns så intressant att jag gärna skulle lägga än mer tid på det. Men men, var sak har sin tid och från och med juni 2017 har jag mera tid att offra åt projektet.

Träningen har jag inte ännu kommit igång med. Skadan har varit mestadels bra men nu i veckan så kom bekymren tillbaka utan att jag provocerade fram dem så blev en kväll på sjukhuset utan att något ytterst ovanligt hittades. Provsvar väntas och senare i höst blir det ultraljud och vidare undersökning. Vid sidan av det så drog jag på mig årets förkylningsbomb på båten till Sverige. Känns som lungorna skall hostas ur mig vid varje tillfälle som kommer.

Kan väl inget annat än att konstatera att jag får kämpa vidare med hälsan, studierna, projektet och till sist den egna träningen då kroppen ger klartecken.

Velodrom säsongen inleddes igår, dock inte med mig i banan

Chebicin är redo för snabba tider

Säsongen 2016 är över

Förra onsdagen gjorde jag ett tappert försök på en comeback då jag körde lokala tempo cupens avslutningstävling med linje hoj och disk. Flåset överraskade och jag körde en helt okej tid med tanke på den obefintliga träningen sedan Lauri Aus i juli och den felaktiga utrustningen.

Det som var mindre skoj var att problemen jag hade i slutet avjuli och början av augusti kom tillbaka. Surt och skit men vad kan man. Beslöt nästan direkt att säsongen 2016 är över då problemen hade suttit i både torsdag och fredag.
Det här betyder då att GP FM i söndags blev en DNS för min del. Det betyder också att TreBerg GP, Tre Berg Race, Syysetapit och Anundsloppet blir lopp utan mitt deltagande i år. Möjligtvis hade jag kunnat köra något race men vill och orkar inte träna och hoppas att kroppen håller. Hellre vilar jag och låter kroppen komma i slag helt så att inte vinterträningen i vinter blir förstörd. Nästa tävling för min del blir 8 oktober då jag kör vinterns första race på Falu Velodromen.
Skall skriva ihop en säsongsreflektion efter att jagfått rensat mitt huvud lite. Fast jag inte tränat och tävlat som normalt så har jag haft fullt upp med andra spännande saker som snart blir presenterade här på le Blog!

Stort tack till alla som varit med och stöttat mig under den här sommaren. Laget GIF-Chebici, Pappa och Mamma, sponsorn Jea-Trans och sist men inte minst Anna som låter mig göra min satsning! Utan er hade det inte gått!

Steg nummer två

Idag skulle jag ta nästa steg för att hitta en nivå där jag kan börja träna på riktigt. Så var planen. Ha, Ha, Ha, HAA! var svaret jag fick... Allt gick lätt till en början, hög puls på lätta watt jämfört med vad jag normalt skall ha på grund av att blodvolymen sjunkit då jag vilat. Men som sagt det gick lätt och jag hann nästan ta ut en mental seger. Några korta intervaller senare så gick knappt tramporna runt. Skrattretande. Mindre än 90 minuter cyklat! "Baa ti faa heim o rååm", som det hette under hockeyåren.

Nya Craft tröjan var åtminstone en trevlig upplevelse

Imorgon skall jag tävla igen! Idiotiskt kan tyckas och det tycker faktiskt jag också. Men vill ha en riktigt tung intervall före helgen och imorgon finns möjlighet att köra en lokal tempo cup så jag söker mig dit med linje cykeln och ser vad som händer. Lägst odds är det på maxpuls och snabbdistans watt.

Tungt att vara dålig

Träning är aldrig så tung som då man tappat kapacitet och ännu till är ur form. The botten is nådd sjöng Timbuktu för dryga 10 år sedan och idag så kunde jag lätt konstatera att jag nått bottnet. Kommer inte ihåg när jag sist var så här dålig som jag var idag på passet som kan kallas mitt första riktiga pass på tre veckor. Skulle väl knappt gå med runt vanliga elittävlingar känns det som just nu... Och jag är anmäld till kvarterslopps FM till helgen.... Kalas....

Men men, är ju inte bara dåligt med att vara lika snabb som en parkerad Lada, finns ju bara en riktning att ta utvecklingen och den är uppåt och ditåt siktar jag nu! Från och med nu görs allt för stundande velodromsäsong och nästa sommar!

Bild från ett av de snabbare och bättre passen på velodromen i våras.
 Träningstips bakom länken!

Imorgon tar jag nya tag mot kort sikt nya besvikelser och lång sikt mot nya framgångar.

Jag lever trots tystnaden!

Tyst här. Mycket på gång nu kan jag helt klart konstatera. Har börjat cykla igen, jippiii för det. Motivationen för de fem sista veckorna av landsvägssäsongen är väl inte ens nära 2 på en skala 0 till 100. Har helt enkelt tankarna på vintern och velodromsäsongen samt sommaren 2017. Det första tävlingarna för vintern och ett av vinterns huvudmål har blivit spikade nu i veckan och vill köra igång med träningen som skall ta mig till det målet.

Velodromsuget har börjat växa sig starkt nu på senaste tiden. En stark orsak till detta är att jag både skaffat banspecifik wattmätare och fått tag på en ny bancykel! Två saker som jag haft på "att skaffa listan" i en bra bit över ett år. Som wattmätare hittade jag ett begagnat Powertap hjul relativt förmånligt som kommer att få fungera som ett verktyg för analysering av träningsbelastning.

Powertappen monterad på Boardman

Cykeln är mera intressant då den är en rejäl uppgradering över min gamla Boardman. Föga överraskande så är det en Chebici och det är en prototyp som nu skall testas och den lotten föll på mig. Ramen ser riktigt snabb ut och om den har lite av samma egenskaper som min landsvägs-Chebici så kommer cykeln att vara en raket!

Då jag hämtade cykeln från Chebici  i Järvenpää så inledde vi såklart med att Vesa Rauttu gick igenom min Boardman och hur jag satt på den. Vissa saker konstaterades som bra egenskaper och vissa som egenskaper som måste fixas. Till sist bestämdes måtten som den nya cykeln skulle byggas efter. Ser fram emot att ha en cykel på banan som är anpassad efter mig!

Tittar framåt och drömmer mig bakåt

En vecka efter att mina problem peakade så börjar nu kunna leva ett normalt liv, med det sagt inget cyklist liv... Har ännu inte kunnat cykla utan smärta så helgens Skoda Cup tävling i Lieto blir en no show för min del. Tråkigt då jag hade velat hjälpa Jarkko och resten av laget med att försvara den gula ledartröjan som Jarkko har sedan Satakunnan Ajot i början av juni. Men kanske det bästa alternativet om jag ser framåt, tävlingssäsongen håller ju trots allt på nästan till slutet av september.

Istället för att älta mer om mina uteblivna tävlingar så tittar jag tillbaka till den tävling där jag haft de bästa benen någonsin. Nämligen Lauri Aus för en och en halv vecka sedan. Har hittat en snabb bild och ett litet kort sammandrag från tävlingen som ni får njuta av här under.

Säsongen avslutad?

Ursäkta bloggtystnaden men har haft ett huvud fullt med tankar de sista dagarna. Efter Lauri Aus GP förra helgen så var motivationen och viljan på topp. Inledde veckan med ett skönt vilopass tillsammans med Anna på måndag och kanske mitt enskilt starkaste intervallpass någonsin på tisdag då jag klämde till med ett rejält nytt FTP rekord innan jag var med och körde tuffa tisdags-intervallpasset! Tyvärr tog allt det skojiga slut efter passet då jag fått en stickande smärta i den nedre ljumskregionen. Onsdag, torsdag och fredag gick åt till att prata med läkare, äta smärstillande och ligga horisontalt vilket var det enda som var nästan smärtfritt. Idag är läget lite bättre men långt ifrån bra och ännu längre från normalt!

Har cykelförbud sedan onsdags vilket betydde att helgens Botniacykling och Fillercup i Estland blev DNS för min del. Blir det så att smärtan fortsätter så kan det hända att säsongen 2016 är över för min del. Surt och tråkigt är bara förnamnet men hälsan måste gå i första hand. Hoppas verkligen att jag kan nåla fast nummerlapparna ännu en gång i höst då benen var i en aldrig tidigare skådad form nu innan skadan.

Nu när jag inte kan cykla så skall jag försöka bygga upp lite mer runt mina tränar-tjänster. Har haft en enorm sommar på den fronten då alla adepter inklusive jag nått nya nivåer på cykeln! Vill just du ha hjälp med träningen så tveka inte att ta kontakt!

RR Maxima GP Lauri Aus - Finalis jalga ei tööta

Då var jag efter en lång resa hemma igen. Kom hem i natt runt kl 3.00 så är väl inte den mest sprättige och pigge idag. Men är ju frivilligt att tävla så skall väl inte klaga.

Själv tävlingen igår var en rolig upplevelse! Banan var snabb och intressant med en längre backe och en kort brant backe med tillhörande nedförsbackar mellan varje varv. Varvet mätte 6 kilometer och vi skulle totalt cykla 21 varv. Runt 100 cyklister stod på startlinjen och vi var fem cyklister i GIF-Chebici som kom till start. Planen var väl att hitta fram till en utbrytning men farten de första varven var så rejält hög att jag inte såg någon vits att ens försöka då inte ens Gert Jöeer från worldtour laget Cofidis lyckades spräcka fältet uppför!

Till sist efter några försök såsatt jag i en utbrytning var samarbetet var allt annat än bra, där fanns också finske mästaren Jesse Kaislsvuo. Tillsammans bestämde vi efter några varv att skapa en mindre bättre fungerande grupp än den ca 10 cyklister stora gruppen vi satt i. Gick väl inte bättre än att ingen klarade att gå med oss.

En stund senare kom en stor grupp ikapp oss, ingen aning om det var huvud klungan eller bara en grupp. Trots att jag varit i utbrytning 40-50 kilometer så fortsatte jag vara framme i täten och leka i den nya gruppen och inte länge så sprack gruppen av på nytt. Nya utbrytningsgruppen var knappa 20 cyklister stor och den visade sig skulle vara den vinnande. Samarbetet var inte bra utan attackerna haglade mest hela tiden och som ensam från mitt lag så försökte jag gå med eller vara med och skapa mycket. Hoppades slippa loss i en mindre grupp, men lyckades inte.

Med 16 kilometer kvar så attackerade jag på toppen av långa backen och kom iväg solo. Borrade ner huvudet och började köra på. Dock så kör en jagande grupp väldigt snabbt speciellt i motvind så sex kilometer senare var jag inhämtad. Satt med i gruppen ett varv till och attackerade på samma ställe som förra gången. Nu med 4 kilometer kvar så fick jag sällskap av en est och Aleksi Hänninen från Akilles.
Med två kilometer kvar så attackerar Aleksi i den korta branta backen och esten går med. Själv får jag en fem meter lång lucka som jag i motvinden ner mot målet inte klarar av att täta ihop. 200 meter före målet som trea kommer så resterna av utbrytningen om mig och jag slutar på en 17 plats.

Är såklart väldigt nöjd med dagen! Hade kanske bäst ben vad jag någonsin haft trots att jag inte borde ha haft det! De fina benen kanske också var en av orsakerna varför jag tröttnade på slutet och inte orkade gå med i backen. Hade helt enkelt ödslat för mycket energi under loppets gång. Nåja nästa gång då får jag resultatet med mig också!

Mot nästa tävling

Skall väl tävlas igen nu i helg. Efter Finland, Sverige och Danmark så skall jag nu med laget till Estland för att nåla fast nummerlappen! Maxima GP Lauri Aus står på schemat imorgon i Tallinn och jag har noll förväntningar på varken mig själv eller tävlingen. Skall bara försöka njuta och tävla för att det är skoj!

Bild från senaste tävlingen, Terva Etapit

Orsaken till att jag inte förväntar mig mer är att kroppen är såpass nedkörd för tillfället att en absolut perfekt prestation inte skall vara möjlig. Visst en fin prestation skulle vara skoj så kommer ju att göra mitt bästa för att det skall bli en rolig tävling för mig och laget.

Syra upp till öronen

Ett av de bästa och roligaste påhitten jag gjort på två hjul måst ju, om jag själv får bestämma, vara tisdagsintervallerna från Jakobstads torg! Sjukt skoj att klämma benen totalt fulla med syra tillsammans med andra!

I förrgår var vi runt tio stycken som gasade fullfart på fartsträckorna och som vanligt blev det snabbt små grupperingar. Fick cykla det mesta med mina starka adepter Kenneth och Mårten som bara går från klarhet till klarhet! Skoj att se hur de utvecklas fast de har totalt olika bakgrund och förutsättningar!

För egen del kände jag mig ganska stark i tisdags, inga pewpew ben men långt ifrån kassa skit ben!

Syrafyllda cyklister

Igår var det så dags igen för en liten intervju. Cyklade norrut till Kokkola med sällskap, tackade sällskapet och mötte upp med lagledar-Mikko för att träffa en reporter från en lokaltidning. En fin och lång pratstund senare fick jag rulla iväg hemåt igen. Nu via ypperliga grusvägar för att få lite variation 

Gott med glass i sommarvärmen

Från Kokkola fick jag också med mig lite grejer från lagets sponsor Powerfactory! Nya Continental däck och en ny svartröd KMC kedja! Skoj och stort tack!

Får fräscha upp Chebicin inför hösten

Lyckat hemmaläger + TV-intervju

Förra veckans träningsläger här på hemmaplan blev en lyckad historia. Fem fina och tuffa träningsdagar och en skön aktivvila dag fick jag notera i dagboken. Roligaste av allt under veckan var väl att jag klämde till med ett nytt banrekord för landsvägscyklar utan tempopinnar på NCK:s klubbtempobana. 7 kilometers ut och in banan gick på skapliga 9.36. Knappt så jag varit mycket snabbare än det tidigare med tempocykel! Dock har jag en bra bit till riktiga banrekordet som Rasmus innehar sedan nått år tillbaka.

Liten men stark grupp på torsdagstempot förra veckan

Igår på vilodagen så hade jag en pratstund med YLE och resultatet bakom den pratstunden så kan ni se här på länken här under! Skoj att cykelsporten sakta men säkert får mera utrymme i vårt land!

Skärmdump

https://svenska.yle.fi/artikel/2016/07/19/fran-pedersore-och-ut-i-varlden-petter-mattsson-drommer-om-ett-liv-som-proffs

Nu blir det dags att återigen köra på med ett tuffare tre dagars block. Intervalltisdag på schemat idag så måste väl klämma någon watt ikväll.