Tävlingsreflektioner

Som ni kanske förstod i gårdagens inlägg om tävlingen så var jag inte 100% nöjd. Resultaten var väl okej, men känslan vara bara kass, kass och ännu lite kass! Har nu kommit fram till tre klara orsaker till varför det var som det var:

1) Min inställning inför tävlingen, hittade inget tävlingsmode i hjärnan. Skall jag vara riktigt ärlig tror jag inte det ens fanns nått sådant igår!
2) 25 tränings timmar på en månad, gör väl ingen glad eller snabb över längre sträckor, inte ens jag blir glad av en sådan volym och då pratar jag för att hålla ner träningsvolymen! Finns en fin gräns när det är rätt och när det är för lite, och i snitt 6 timmar i veckan är för lite för mig. Får inte pressat kroppen att öka blodvolym så VO2max blir lidande.
3) 3 stycken hela pass inne i velodromen på en månad. Varav ett med träningsutväxling och två med tävlingsutväxling. Jag behöver flera tuffa pass på den lätta träningsutväxlingen för att få ut någon fart ur mina ben! Tävlingsutväxlingen är för tung för att få den rätta farten i benen på träningarna.

Där var tre klara orsaker till varför det kändes som det kändes. Nu är jag klar med reflektionerna över gårdagens tävling så nu går jag, klokare vidare mot nya utmaningar!
Redan ikväll försökte jag rätta till punkt två och tre genom att köra ett dubbelpass på velodromen med lätta växeln. Bra åt ben, kropp och knopp!

Den där dagen, för drygt tre och ett halvt år sedan var känslan allt annat än dålig!