Banan i Tammerfors är jobbig. Knappa två kilometer stigning per varv, resten av det 3.5 km långa varvet är utför. Stigningen kan delas in i flera sektioner, ibland är lutningen över 10%, ibland nästan slätt. På pappret inte alls en tävling för mina mått. Så min uppgift var att göra tävlingen tuff och attackera i början av loppet och helt enkelt låta de andra lagen jobba.
Lyckades bra med det och attackerade hårt några gånger och vipps var benen totalförstörda. Efter tre fjärdedelar av tävlingen så åkte jag snabbt ur klungan i backen och resten av tävlingen så körde jag själv för träningens skull. Resultatet var att jag kom in som näst sista cyklist i en tävling dör runt hälften slängde in handduken. Första gången som jag kommit i mål på den här tävlingen.
Tyvärr så lyckades inte laget knipa någon framskjuten placering men vi i laget var helt klart det gäng som satte färg på tävlingen och helt enkelt gjorde loppet. Att tävlingen var tuff syns på att det var den snabbaste upplagan på 36. versioner men även på att många favoriter hade fått spendera för mycket energi i början av loppet och sedan inte orkat med i slutet av loppet.
Grymt skoj att se hur stark Jaakko Hänninen är, tyvärr är han ju i fel lag men känns som att han trots sin unga ålder kan göra vad han vill med klungan för tillfället om banan är tillräckligt kuperad! Gissar att han inte tävlar i Finland alls nästa år!
Nästa helg i Riihimäki borde det vara mer passande lopp för min del med plattare etapper under ett tre dagars etapplopp.
Sandwich från Rosendahl GP
Bra - Att jag gjorde min del i lag jobbet.
Dåligt/förbättra - Orka till slut. drick och ät mer, Attackera mer!
Bra - Kurvtekniken i banans enda kurva, bra driv i några minuter i samband med attackerna.
 |
| Gummibandet till klungan hade gått av och jag fick cykla solo resten då herr Sund i bakgrunden var ännu tröttare än jag. Foto: Bullseye photgraphy |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar