Upp som en sol - ner som en pannkaka

Lördagens tävling gick överförväntan, långt överförväntan. Prologhostan (modell rejäl) gjorde sig på påmind på lördag kväll och höll mig från träning på söndag, men redan igår var den bättre och störde inte träningen nämnvärt. Idag är den i princip borta.
Det som dessvärre krupit fram istället är en rygg som bråkar. Ryggen blev trött i torsdags förra veckan då sadeln knäcktes. Cyklade totalt en dryg timme på en först halvt söndrig sadel och sedan på en helt söndrig sadel då. Tävlade i lördags på sadeln som jag då hade försökt tillfälligt stöda upp. Resultatet blev, föga överraskande, en ännu tröttare korsrygg än tidigare. Dock störde den mig inte alls! I måndags i gymmet så blev det bara värre och värre i ryggen. Då den var trött så klarade den tydligen inte att hålla ihop sig på ett korrekt sätt under belastning. En frivändning gjorde jag som var tekniskt sätt dålig och så fick jag säga välkommen åt ryggvärken. Så typiskt att det skall ske något direkt man börjar få grejerna på rätt köl igen.

Cykelpassen igår och idag har jag genomfört. Igår med smärta, idag nästan utan. Hade höga förhoppningar då smärtan inte var påtaglig under dagens pass att kanske ryggen redan blivit bättre men nej, smärtan kom tillbaka nästan värre efter att kroppen slappnat av efter passet. Värt att notera är att alla pass är gjorda på hela sadlar då jag redan i måndags fick min garanti sadel! Snabbt jobbat Cykel&Fjäll!

Nu går jag efter dag-till-dag principen tills ryggen är fit for fight. Med det menar jag att jag bara gör det

som ryggen klarar av helt enkelt. Inget gym blir det åtminstone då jag skall låta ryggen helt vila resten av veckan från den belastningen.

Jobbigt både med ryggen och benen på trainern

Finn ett fel