Dödsdömt - prestera med lite kolhydrater

Ryggen är lite bättre idag, tack och lov! Den värker inte på samma sätt som igår utan nu är den bara stel och osmidig. Det kan jag leva med en stund bara den inte värker konstant.

I mitt tidigare inlägg idag skrev jag att jag skall ta nästa steg som cyklist till nästa säsong. I och med det så skall vikten ner till var den var ifjol i december. Jag skall ner till en vikt på 85 kilo, hellre lägre om kroppen klarar av det utan att tappa watt. För att nå det så kör jag nästan kolhydrats fritt under några perioder nu de närmaste veckorna. Första perioden på tre fjuttiga dagar är i princip avklarad nu och intervallerna på trainern idag var allt annat än lätta. Finns inget krut alls i kroppen utan kolhydrater. Hemskt! Dödsdömt att försöka köra på normala watt under normala längder. Pulsen rusar iväg direkt då hjärtat måste förse kroppen med mer syre än normalt för att den skall klara av att producera tillräckligt med ATP från fett. Som ett exempel, förra onsdagen körde jag 3x12 min på 340 watt. Första intervallen snittade jag 340 watt, hade snitt puls på 163 BPM och maxade 170 BPM. Idag på första intervallen, en tio minuters, efter en nästan identisk uppvärmning så snittade jag 337 watt hade en snitt puls på 166 BPM och max puls på 175 BPM. Båda intervallerna var på identisk kadens.

Ända skillnaden är att jag ätit "sämre", eller mer LCHF-aktigt om ni så vill kalla det. Kortare intervall på lägre intensitet, med högre snitt och maxpuls, inte precis optimalt om man tänker ur prestations synvinkel. Tack vare den här väldigt vetenskapliga studien så tror jag inte på LCHF om man vill prestera högintensivt. I andra situationer kan man dock få helt andra effekter, men man måste bara veta när och varför man börjar mixtra med maten!