Bloggen lever

Länge sedan sist! Har hänt en massa saker som kunde ha fått sitt lilla hörn här på bloggen. Sorgligt nog är det också orsaken till varför bloggen har stått stilla, har helt enkelt fått ställa den till sidan en stund för att hinna med allt! Men nu är den tillbaka, större och bättre!

Sedan jag sist bloggade har jag hunnit avsluta den finska säsongen med OJ-Maantie. Tänker inte skriva mycket om loppet då kroppen var allt annat än bra. Fick fixat en utbrytning i början av loppet men tyvärr blev den för stor så vi fick inget samarbete. Sedan bestämde jag mig för att spara mig till slutet av loppet. Men benen fanns inte bara där. När väl vinnande utbrytningen gick och jag försökte brygga upp så kom jag så nära som 50 meter från ledande duon innan tanken var tom. Rullade in i mål med klungan. Säsongens sämsta ben och kanske årets sämsta lopp!

Efter det hann jag med en bra träningsvecka, en riktigt bra sådan faktiskt! Fick till ett fint FTP-test som grund inför höstens bas rundor och intervaller. Efter det blev det lite intervaller och distansade. Totalt blev det runt 16 timmar träning trots att jag hade två rehab dagar i början av veckan.

Bäst av allt med veckan var ändå att bästa träningskompisen, mentorn och tävlingskamraten Kenneth var och körde solo hem ett finskt mästerskap i H40! Finns ingen som är mera värd det än han! Grymt kul! GRATTIS!

Kenneth i Randa

 Efter den fina träningsveckan följde en stressig vecka med flytt, flytt och flytt. Allt kretsade runt flytten till studierna i Sverige och Falun. In till det sista tidigt på torsdag stressade jag för att få med allt i bilen. Men när allt var i bilen så var det bara att styra mot svearike! Framme så blev det städning och uppackning under helgen. Passade bra då regnet öste ner utomhus!
Idag blev det däremot lite cykling. Trivdes som hästen i dalarna trots att inte kroppen var riktigt med. Märktes tydligt att jag inte hade rört cykeln förra veckan och att flytten slitit på kroppen. Passet går väl till historien som passet med den sämsta fysiska känslan samtidigt som det mentala känslan var på topp! Konstig värre! Men kunde i alla fall konstatera att mina tre år här i Dalarna kommer att förutom att ge mig den utbildning jag vill ha, också göra att jag utvecklas som cyklist.

BellaDalarna!

Imorgon väntar eventuell Dalacups avslutning på Ingarvet. Skall se hur kroppen känns imorgon innan jag ser hur det blir. På plats för att titta är jag åtminstone!