Upptäcktsfärd med kanelbulle

Dagens runda blev lite annorlunda. Hade fått nog av att GarminConnect hela tiden ville ha in mig på en väg längs med Runn, så beslöt att idag kör jag den. Började med att jag helt missade korsningen var vägen började, när ja väl märkte att jag hade gjort de svängde jag om och hittade rätt. Väl på vägen, blev jag lite fundersam om vad jag hade gett mig in på. Den blev bara mindre och mindre och till sist cyklade jag på grus. Inget dåligt grus utan fullt lvg-dugligt.

Men efter en stund då vägen smalnade till ännu mera och gruset blev så grovt så lvg-däcken inte vill rakt fram, då blev jag fundersam vad det här ska bli till. Fortsatte ändå då jag tänkte att det måste vara närmre ut till asfalt än att svänga om.

Efter några kilometers grushalkande kom jag till sist ut till asfaltsvägen och kunde snabbt konstatera att där behöver jag inte cykla med X-lite mer! 

Avslutade rundan med sköna fina dalavägar och en kanelbulle i form av energy/protein-bar. Sämre söndag kunde man trots allt ha! Kanelbulle-baren var en hit, den kommer att finnas i bakfickan på många distanspass framöver! Godaste baren jag ätit någonsin! 5 av 5 kanelbullar!

Top klasse!

Mitt mål

Vinterträningen och framförallt trainerträningen närmar sig med stormsteg som jag tidigare sagt. För att motivera mig ytterligare så har jag satt upp ett mål för vinterträningen. Ett krävande mål som kräver mer än att bara träningen lyckas! 

Det här målet har bara med träning att göra, bara jag, min träning och min val kan påverka vägen till målet. Senare under vinter när nästa tävlingssäsong utkristalliseras så kommer jag att sätta upp flera mål. Då mera resultat inriktade sådana.

För att ytterligare motivera mig och påminna mig hänger nu ett par såna här papper runt om i lägenheten.

Belladalarna

Längsta passet hittills i Dalarna idag. Lite för kort pass för att få kallas distans men fick ändå ihop mitt längsta pass i Svearike.Kan bara konstatera att jag gillar min nya bostadsort och dess omgivning! Grymt fint och grymma tränings vägar! Är nöje att cykla här då det händer något nästan hela tiden! Mycket upp och ner, speciellt för en plattlänning som jag! Går det inte utför eller uppför så svänger det. Inte alls som där hemma där det är raka platta vägar mest hela tiden! Som en liten jämförelse så ligger två-tre timmars pass hemma på runt 200-300 höjd meter. Här har jag ännu inte sökt efter backar eller kört långa pass men ändå har jag redan över 3000 höjd meter på fem pass! Nästan så att jag vill tro det är utvecklande!

Imorgon blir det nya tag med förhoppningsvis en ännu längre runda än dagens knappa 90 kilometer

Dagens plan

Dagens runda roadbook på tejp! Nu kör vi!

Regndag och träningsplanering

Regnigt här på sista lediga vardagen i Falun. Har skippat utecyklingen idag då jag ändå är inne i en övergångsperiod mellan säsongerna nu. Lite cykel har jag ändå fått in idag då jag planerat träningen fram till måndasskiftet oktober-november. Inga konstigheter alls i planeringen, kör på nästan som det fungerat för mig tidigare vintrar. September månad kommer att innehålla mestadels basträning men kommer också att försöka köra lite Cx om möjlighet ges. Från och med oktober är det nya trainern som har högsta prioritet. Där kommer en lite ändring till tidigare vintrar då jag inte alls periodiserat min trainer träning. Nu har jag lite baktanke till vad jag tränar, när jag tränar det. Är helt egna tankar och erfarenhet jag bygger det på så blir skoj att se om det fungerar lika bra eller bättre än tidigare vintrar!

Nya tortyr redskapet

Imorgon skall jag cykla igen. Tar sikte på Leksand och ser sedan hur jag kommer hem tillbaka.

Nya vägar

Att komma till ett nytt ställe och börja hitta nya träningsrundor är inte det enklaste. Jag använder mig av "banor" funktionen på Garmin Connect var jag ritar upp en runda åt mig på passande längd. Samtidigt försöker jag lägga namnen på samhällena längs rundan på minnet.

Hittills har det gått bra, jag har hittat runt det jag planerat men det finns nackdelar med att bara dra upp ett rött streck på datorn innan man ger sig ut. Första och den mest påtagliga är att man inte vet vägarnas skick, det fick jag erfara idag då en väg hade grovt grus istället för asfalt på vissa partier. Så den vägen kör jag inte igen i höst. En annan nackdel är om man kör fel på ett ställe utan att veta om det är man ganska körd, men sånt är ju onödigt!

Tills imorgon har jag ritat och lördag har jag ritat upp många nya vägar som skall utforskas! Hoppas dom är mer landsvägscykelvänliga än delar av dagens runda!

Fint var det i alla fall mellan kross partierna

De svänger

Tänk vad det kan svänga över en natt! Efter gårdagens flopp var jag lite fundersam över vad jag borde göra. Är det bäst att vila eller köra på? Efter en lång funderare så blev det ändå alternativ två, och oj vad tur att jag valde det!

Körde samma runda som i måndags, de vill säga från Falun till Borlänge via Bomsarvet sedan ut till Torsång och ett varv på Milsbovarvs banan innan jag styrde hemåt via Ornäs och Aspeboda. 76 kilometer enligt Garmin, precis. Redan från sekund ett kände jag att kroppen fungerade helt annorlunda jämfört med igår. Pulsen var lägre och benen skrek inte vid låga watt. Pessimisten i mig sa att vänta bara, nog vänder det medan optimisten i mig skuttade av glädje!

Trampade på och det bara fortsatte att gå lätt, inte ens backarna ställde till mera problem än normalt. Humöret steg ännu mera! Så fortsatte det också enda hem! Kanon! Snittpulsen var lägre än i måndags trots att snitt watten, NP och snitt farten var högre! Precis som vi vill ha det.

Eftersom det kändes så bra idag så siktar jag lite längre imorgon. Kanske den första tresiffriga rundan här i sveariket?

Värdelöst

Jepp, bästa beskrivningen av min insats på dalacups avslutningen på Ingarvet finns i rubriken. Varken kroppen eller känslan för cykeln var med idag. Pulsen i taket från start gjorde att jag när väl tävlingen kom igång på riktigt så blev det nya rekordpulser! Såna saker är ju roliga om watten visar samma sak men tyvärr var dom låååångt från rekord idag. Som grädde på moset så ställde jag av mig själv i varvets snävaste kurva. "Hejdå klungan" lyste framför ögonen. Nåja, skyller allt precis som igår på den cykelfria flyttveckan.

Bara att ta nya tag och köra basmil efter basmil! Avslutade passet med den här vyn från lägenheten!

Bloggen lever

Länge sedan sist! Har hänt en massa saker som kunde ha fått sitt lilla hörn här på bloggen. Sorgligt nog är det också orsaken till varför bloggen har stått stilla, har helt enkelt fått ställa den till sidan en stund för att hinna med allt! Men nu är den tillbaka, större och bättre!

Sedan jag sist bloggade har jag hunnit avsluta den finska säsongen med OJ-Maantie. Tänker inte skriva mycket om loppet då kroppen var allt annat än bra. Fick fixat en utbrytning i början av loppet men tyvärr blev den för stor så vi fick inget samarbete. Sedan bestämde jag mig för att spara mig till slutet av loppet. Men benen fanns inte bara där. När väl vinnande utbrytningen gick och jag försökte brygga upp så kom jag så nära som 50 meter från ledande duon innan tanken var tom. Rullade in i mål med klungan. Säsongens sämsta ben och kanske årets sämsta lopp!

Efter det hann jag med en bra träningsvecka, en riktigt bra sådan faktiskt! Fick till ett fint FTP-test som grund inför höstens bas rundor och intervaller. Efter det blev det lite intervaller och distansade. Totalt blev det runt 16 timmar träning trots att jag hade två rehab dagar i början av veckan.

Bäst av allt med veckan var ändå att bästa träningskompisen, mentorn och tävlingskamraten Kenneth var och körde solo hem ett finskt mästerskap i H40! Finns ingen som är mera värd det än han! Grymt kul! GRATTIS!

Kenneth i Randa

 Efter den fina träningsveckan följde en stressig vecka med flytt, flytt och flytt. Allt kretsade runt flytten till studierna i Sverige och Falun. In till det sista tidigt på torsdag stressade jag för att få med allt i bilen. Men när allt var i bilen så var det bara att styra mot svearike! Framme så blev det städning och uppackning under helgen. Passade bra då regnet öste ner utomhus!
Idag blev det däremot lite cykling. Trivdes som hästen i dalarna trots att inte kroppen var riktigt med. Märktes tydligt att jag inte hade rört cykeln förra veckan och att flytten slitit på kroppen. Passet går väl till historien som passet med den sämsta fysiska känslan samtidigt som det mentala känslan var på topp! Konstig värre! Men kunde i alla fall konstatera att mina tre år här i Dalarna kommer att förutom att ge mig den utbildning jag vill ha, också göra att jag utvecklas som cyklist.

BellaDalarna!

Imorgon väntar eventuell Dalacups avslutning på Ingarvet. Skall se hur kroppen känns imorgon innan jag ser hur det blir. På plats för att titta är jag åtminstone!

Tisdagslek

Länge sedan förra tisdagsfartleken med X-liten för min del, det märktes väl för länge sedan det varit sådär roligt på cykeln som idag! Benen var bland det bästa vad dom varit sedan Syöte helgen, vilket, förutom på humöret även syntes på watten. Kul att det börjar lossna lite nu igen! En annan toppen sak var antalet cyklister som var med och lekte ikväll. Hela 15 cyklister tror jag att vi var, rekord med marginal!

Samling av gänget efter en rekord snabb andra intervall!

Nu är det bara att bygga vidare på detta pass fram till helgen. Finns dock några rejäla frågetecken om kroppen efter att olyckan varit framme på jobbet idag, men än så länge så sätter det inte stop för mig. Blir intressant att se hur fot och hand mår imorgon efter några timmars vila.

ParTT-FM

Dött här på bloggen! Som tur var inte dött utanför densamma. Sedan Falun har träningen haft en tyngdpunkt och det är att hitta tillbaka på tempocykeln inför förra helgens tävling: Partempo FM.
Tävlingen var min näst sista start i Finland i år, bara nästa helgs cup-avslutning kvar. Varje pass i mer än en veckas tid hade körts på Aeroflyern och för varje gång kändes det bättre och bättre, pulsen och watten kom sakta men säkert upp till normala nivåer. Mer parten av träning kördes såklart med Rasmus som jag skulle köra tävlingen med. Viktigt att känna varandras åkning för att kunna köra så jämt och hårt som möjligt!

Själva loppet gick i Vanda och arrangemanget kändes inte FM värdigt, bland annat fanns ingen dusch eller ombyteslokal.
Som tur var fungerade allt under själva loppet. Rutten var toppen! Bra asfalt och nästan bilfritt!

För Rasmus och min del var tävlingen ett steg ut i det okända, par tempo i en timme med numror på ryggen var något nytt! Prestationen var bra och båda var vi trötta i mål så vi skall vara nöjda med vår femte plats i allmänna klassen! Under loppet fick vi rejält med nya erfarenheter som kommer att hjälpa oss vid samma tävling nästa år! Gissar att vi skulle ha kört runt 30 sekunder snabbare redan i år bara vi hade haft mer erfarenhet.

Nåja nästa år då ska femte platsen förbättras!

Nu är det skönt att vara inne på sista veckan av sommarjobbet! Minst lika skönt är det också att vara tillbaka på X-liten! Aeroflyern har gått i vinteride och kommer inte därifrån förrän i maj nästa år. Imorgon tisdag skall det lekas med farter igen, förra vecka så pratade vi mest  bara