Satakunnan ajot, dag 1

Dagen började med den tillhörande morgonpromenaden i svalt och fuktigt väder. Redan då hann Keneth och jag bli lite orolig över om vi skull hamna att köra i regn. Väl på plats på tävlingsplatsen så började allt torka upp, vilket gladde oss.

Till loppen då. Först prologen på 1.7 kilometer. Den gick dåligt! Fick inte alls ut den kraft ur benen och lungorna som jag vet finns där. Kändes bara dåligt! Iden räckte ändå till en 17. plats vilket nu inte är helt värdelöst, men inte är jag nöjd! Nya tag till etappen var enda som jag försökte få in i huvudet efteråt. Ut ur munnen kom däremot allt möjligt....dåligt. Morgonmålet avnjöts på nytt en gång och luftrören rensades hostandes så ordentligt att blod blandades med slemmet.

Till etappen hade humöret stigit en aning och luftrören lugna ner sig en aning. Gick in utan press, skulle bara se om kroppen, främst då luftrören, håller för tävling. Från kilometer 0 var det full gas och klungan var som ett pärlband direkt. Tack vare att rutten gick mestadels på öppna fält och att vinden fläktade på ordentligt så fick vi köra ordentligt med kantvind.

Benen var betydligt bättre på etappen än på prologen och luftrören störde mig inte nämnvärt under tävlingen. Hängde med och bryggade upp till någon utbrytning men mina och alla andras försök blev till inget idag. Snittfarten på hela etappen låg ändå på 43km/h, så var inte precis lätt att komma iväg. Jobbigaste delen av loppet var andra varvet då vi på dryga 14 kilometer snittade över 45km/h! Svettigt värre kan jag säga.

När målet närmade sig och teamen började ställa upp sina spurttåg så var jag precis som förra helgen helt fel placerad och på mitt hjul satt Jaakko. Snabbt tänkt jag att skall jag spurta om bonussekunder så bränner jag alltför mycket redan under vägen till en bra position, så jag tänkte att jag kör ett uppdrag åt Jaakko, som har en bra spurt normalt. Efter att ha funderat i max en sekund satte jag fart på täten med Jaakko på rulle och med kilometern kvar var vi etta-två och vi hade plötsligt bästa möjliga utgångsläge, roligt att se teamens miner då lilla NCK kommer med två man och susar förbi deras uppdrag. Etta-två genom sista kurvan och direkt ut ur den drog jag igång spurten, vid 100 meter kvar tog jag slut och vek till sidan. Jaakko öppnade men direkt kom teamens spurtare förbi och hela vårt försök sket sig! Så kan det gå, vi försökte och det gick nästan! Bra första försök. Efter etappen så upprepades samma procedur som efter prologen, morgonmålet avnjöts för tredje gången även denna gång med blod smak.

Skall sova på saken och se hur luftrören mår imorgon men nu just är jag väldigt osäker på start imorgon. Vill inte förstöra våren och sommaren redan nu. Avvaktar och ser hur det känns imorgon.

Raceday shirt

Resultat:

Prolog

Etapp 1

Satakunnan ajot, inför

Som ni tidigare läst så vankas tävlingar ihelg igen. Nu står årets andra etapplopp på schemat och platsen är Björneborg. Tävlingen består av prolog och två etapper. Prologen är 1.7kilometer med en målbacke, etapp 1 är 91 kilometer lång och avslutas i samma backe som prologen. Sista etappen på söndag är 125 kilometer och kommer att vara en enda lång kantvindskörning.
Hoppas verkligen att benen spelar min melodi för prologen torde kunna passa mig. För resten av helgen får jag se vad benen säger men skall nog eventuell försöka med nått offensivt.
Från NCK deltar förutom jag också Kenneth och Jaakko. Med andra ord samma gäng som förra helgen.

Avfärd

Bilen packad med två Rosar, en Scotte och en massa hjul och annat nödvändigt. Det ska tävlas ihelg!

Första preppen

Första preppen inför helgen avklarat idag med en skön slapprunda med far och cykeltvätt. Nu borde kroppen och cykeln var redo för Satakunnanajot. Ett inför-inlägg kommer som vanligt imorgon och fram tills det så kan ni ju läsa hur det gick ifjol när jag deltog i Kilpa klassen i samma lopp, Satakunnanajot 2012 lördag och Satakunnanajot 2012 söndag.

Nytvättad och redo

Vilodag, vappen och dubbelpass

Igår var det vappen eller valborgsmässoafton som det så vackert heter. Dagen till ära blev det näst intill totalvila, kroppen meddelade direkt jag steg upp ur sängen att idag skall Herr Mattsson ta det lugnt. Lyssnade på kroppen och bytte bort min inplanerade 90 minuters rehab runda till 30 minuter promenad och bena var som nya igen! Roligt då kroppen svara positivt direkt man lyssnar på den!

Till kvällen blev det filmdax med min underbara flickvän. Först lite pangpang i form av Olympus has Fallen på bio och sedan lite humörupplyftning med Despicable Me efteråt. Två toppen filmer kan jag lätt konstatera! Skönt att bara få slappa en hel dag, mera sånt.

Idag var det ny dag med nya möjligheter. För att fira den röda dagen blev det dubbelpass tillsammans med Kenneth. Första passet skulle vara jobbigt, mission completed kan man konstatera. Par-tempo blir aldrig lättare! Andra skulle vara ett rehab-pass, även där lyckades åtminstone jag då benen nu är betydligt fräschare än vad dom var före rundan.

Fina vyer vid stranden idag

Imorgon blir det sista cykelturen innan helgens tävlingar. Ca 2 timmar i lugnt tempo med någon spurt låter som rätt medicin för att hitta benen till helgens bravader.

Även idag drog Vagcyklists hemmaläger ett stort gäng till torget! Pirrade nog lite i bena då man var där civiltklädd