Mjukstart med Dalacup

Efter en ofrivillig paus på två veckor är jag nu igång igen. Efter att ha cyklat lite i lördags, lite i måndags så blev det Dalacup premiären på tisdagskvällen. Visste inte vad jag skulle vänta mig, kroppen var inte riktigt med varken i lördags eller i måndags och handen var ett ännu osäkrare kort. Men tvekade aldrig på att delta, skulle gå och jag skulle sitta i en utbrytning!
Rullade till starten i regn och 6 grader så när det väl var dags för start så var jag så genomfrusen att jag inte riktigt kunde göra annat än bara gasa från start. Resultatet av det blev en mysig inledning på 395w över 10 minuters attackåkande, dock utan att få någon lucka. Strax efter de hände det dock En trio starkingar kontrade min attack i kantvinden och jag fick gräva djup  för att brygga upp, klarade det och starx efter anlände ännu en till vilket gjorde att vi blev en fem man stark grupp som jobbade på bra! Kanon!
Vi rullade på smidigt och ut på sista av tre varv så var det klart att det skulle stå bland oss fem. Låg på energi så missade jag mig alltför många gånger under sista varvet och spelade effektivt bort mig själv ur kampen om vinsten, kunde dock spurta in på en fjärde plats på min nya Rose Xeon X-lite Team.
Efter loppet så var jag sliten, var extremt låg på energi, frös och kroppen meddelade hur pass ovan den var att bli pressad. Resultatet blev mitt livs första bonkning på vägen hem. Aldrig tidigare har 200w känts så där jobbigt som mellan Ornäs och Falun. Mindre skoj där ute på cykeln i kylan, desto skönare väl hemma med mat i magen efter en varm dusch!

Nya tag mot nya prövningar, har hela 10 dagar på mig att hitta någon typ av ben till en av säsongens intensivare tävlingsperioder. 7 tävlingsstarter på 10 dagar!