Murphys lag

"Om något är möjligt eller kan inträffa så kommer det förr eller senare göra det", så lyder Murphys lag enligt Wikipedia. Såklart nu när jag brottat ner min förkylning samt övervunnit skadebesväret så skall ju nästa sak krypa fram så att det inte skall gå för lätt och smärtfritt. Det som nu börjat bråka är en visdomstand som tyckte den skulle titta fram. Halva ansiktet är fyllt med smärta, men det är väl sådant man får tåla.

Nog med gnällblogg för den här gången. Helgen i Umeå har varit fin och nu sitter jag tillsammans med Anna på tåget på väg mot Falun för en vecka tillsammans där nere. Vardagslyx så att säga! Hoppas på ännu en fin höst vecka så vi bjuds på lite lyx-höstväder. 

Än en dag i höghastighetsfart

I dag när klockan ringde 06.55 så var jag allt annat än taggad på morgonpass. Den varma sängen skulle lämnas för en sval september morgon på landsvägs Chebicin. Lockade inte då, men tack vare att jag skulle cykla med gymnasiet så fick jag lov att söka mig till startplatsen.
Väl på cykeln blev huvudet lite mindre motigt och sakta men säkert var det ju igen riktigt roligt att cykla! Uppvaknande tog väl till ca 08.30 och efter det gick träningen riktigt bra tills jag blev trött. Borde ha sprängt min egen nivå än en gång idag så nästa vecka borde jag vara bättre än vad jag varit hittills!

Schleeeten

Efter träningen rullade dagen bara på med skolprojekt som stampade på stället, jobb, städning och sist men inte minst packning av pick och pack. Reser nämligen upp till Umeå som bäst var jag skall spendera helgen tillsammans med Anna innan kanske mitt livs, hittills, mest hektiska månader börjar.

Inom en snar framtid skall jag presentera mitt projekt för er. Spännande, eller hur? Håll utkik här på bloggen samt i andra sociala-mediekanaler!

Rullar väl på

Där har ni minen som denna trötta Pettsson hade igår kväll efter en dag full med program. 120km snurrade på Sveriges och Finlands enda inomhus velodrom. och sju timmar i skolbänken sliter måttligt på både kropp och knopp. Som tur var så börjar lite känsla nu återfinna sig i kroppen. Ingen rekord känsla på långa vägar men på väg åt rätta hållet! Försöker anpassa mig till banan nu med att köra underutväxlad. Vill lära mitt nervsystem att trampa snabbt igen, därav kör jag underutväxlad. 50x17 är utväxlingen som jag lär använda en bra stund framöver förutom på tävlingarna då jag vill kunna cykla lite hårdare. Gissar att jag här på Falu velodromen kommer att tävla på 50x15.

Trötta påkar

Idag borde jag cykla ute igen, några lätta timmar har jag tänkt mig för att få benen lite fräschare efter gårdagens kadensbombning.

Fritt fram att gasa på

Idag fick jag ett brev hem från sjukhuset och där stod det bekräftat vad som man såg på undersökningen förra vecka, vet nu med andra ord vad som är mitt problem. Skönt för huvudet! Det andra positiva som fanns i brevet var att det inte kommer att göras mer åt mig så till vida att jag itne får problem igen. Alltså jag är så nära frisk förklarad man kan vara! Kanon!

Annat skoj var igår då jag var ute på lång promenad i Lugnet terrängen. Bara gick dit stigen förde mig utan att tänka desto mera. Riktigt skönt att bara få vara ute i den lugna tysta skogen!

Idag var det såklart på't igen med cykelträningen. Runt tre timmar med de duktiga gymnasieeleverna på Hagströmska. Första gången på en vecka då jag började känna mig ens lite van på cykeln! Framsteg görs med andra ord.

Våga friskförklara sig

Tankar har gått i mitt huvud de senaste två månader, både sämre och bättre. Men nu när jag börjar få lite klarhet i vad som orsakade den stora smärta som avslutade säsongen 2016 så börjar äntligen lite driv att träna äntligen komma tillbaka. Även aptiten börjar också komma vilket är gott!
Nu kommer bara nästa problem emot och det är att våga friskförklara sig samt att förstå att skynda långsamt med träningen! Väntar ännu på ett officiellt utlåtande så vågar jag redan nu frisk förklara mig i och med att jag kan träna utan problem? Osäkert, mycket osäkert men jag kör på så länge inte smärtan kommer tillbaka.
Angående att skynda långsamt så är det ju väldigt lätt att gasa på för hårt nu då jag kör igång igen och på så sätt få ett nytt bakslag i någon annan form än skadan jag nu haft/har. Så försöker ta det lugnt och skynda långsamt, siktet är för tillfället ställt på januari-februari 2017 så fram tills dess hinner jag träna mycket trots att jag kanske inte gasar på max redan nu!

Där fick ni nästan ett datum för mitt mål för vintersäsongen 2016-2017. Någon som kan gissa vad det är?

Back on track, väl?

Igår, tisdag, tog jag steget tillbaka till cyklingen. Dubbelpass redan första dagens för att hålla huvudet i styr! Första passet tillsammans med några snabba gymnasiekillar direkt från morgonen
och kvällspasset på velodromen där samma snabba juniorer som från morgonpasset snurrade skiten ur mig. Måste ju låta dem vara snabbare någon gång, vore ju taskigt att vara snabbare vid varje tillfälle! Enkelt att än en gång inse hur dålig jag är för tillfället, men som tur finns det ju bara en väg och det är uppåt och dit skall jag! Högre än jag tidigare varit!

Idag onsdag var jag på undersökning av bekymret som ställer till det för mig med jämna mellan rum så nu väntar jag bara på ett utlåtande av läkaren och sedan får vi se vad nästa steg är. Tänker åtminstone börja köra på i den mån det går nu!

Ännu en helg

Normalt sett så är mina helger fullspäckade med tävling och/eller träning. Men som ni vid det här laget vet så är det länge sedan jag cyklat ordentligt så även den här helgen blev ju att ta det lugnt och ha det tråkig. Speciellt då resten av GIF-Chebici körde sista avslutande tävlingen för säsongen hemma i Finland. Där hade man velat vara och hjälpa till. Men men, nya tag nästa säsong!

Glädje ämnen från helgen är att jag cyklat lite på velodromen i samband med en introduktionskurs! Och utan smärta dessutom! Vad händer? Bara jag skulle få bukt med förkylningen från segaste stället i världen så skulle jag vara tillbaka och testa kroppen igen. Hoppas hoppas!

Tungt att vara dålig

Tog en rask promenad igår kväll upp mot hopptornet på Lugnet. Den branta backen från skidstadion upp till roten av övre backen gav skrämmande utslag på pulsen och efteråt visade min Forerunner skrämmande återhämtningssiffror för en timmes lång kvällspromenad.

Jobbigt att vara i värdelös form. Men bara att gråta en skvätt, bryta ihop och göra något åt saken!

Vintersäsongen står för dörren

Snart, bara kroppen börjar samarbeta så skall vintersäsongen, den första delen av säsongen 2017, inledas. Har många intressanta mål för vintern som bara väntar på att få spikas. Eller ja i mitt huvud är alla redan spikade men måste vänta och se när kroppen tillåter träning och hurudan träning den då tillåter förrän jag officiellt spikar alla mål. Skall på vidare undersökningar nästa vecka så då hoppas jag få lite mera klartecken om skadan och huruvida jag kan spika alla mina mål eller inte.

Kommer att ha lite olika typer av mål och några är helt oberoende av resultat och de är redan spikade:

• Uppnå en kroppsvikt 80-82kg tills mars 2017 genom smarta matval
• En god kontinuitet i träningen fram till sommarsäsongen
• Träningen skall ge mig en god känsla i vardagen
• Våga skynda långsamt efter skadeuppehållet

Resultat och prestationsmålen håller jag helt för mig själv tillsvidare på grund av att jag inte vet vad som väntar mig efter nästa vecka. Men jag hoppas kunna presentera de mer utmanande målen inom kort!

Arkivbild från Cykel och Fjäll cup 2015

Tillbaka!

Tillbaka på bloggen, igen. Varit lite mycket nu på sistone i och med ett livsförändrande projekt som jag håller på med och det faktum att skolan börjat och jag tagit mig till Falun för ett sista studieår.
Blandade känslor att åka till Falun i höst, var en så bra sommar hemma samtidigt som mitt projekt känns så intressant att jag gärna skulle lägga än mer tid på det. Men men, var sak har sin tid och från och med juni 2017 har jag mera tid att offra åt projektet.

Träningen har jag inte ännu kommit igång med. Skadan har varit mestadels bra men nu i veckan så kom bekymren tillbaka utan att jag provocerade fram dem så blev en kväll på sjukhuset utan att något ytterst ovanligt hittades. Provsvar väntas och senare i höst blir det ultraljud och vidare undersökning. Vid sidan av det så drog jag på mig årets förkylningsbomb på båten till Sverige. Känns som lungorna skall hostas ur mig vid varje tillfälle som kommer.

Kan väl inget annat än att konstatera att jag får kämpa vidare med hälsan, studierna, projektet och till sist den egna träningen då kroppen ger klartecken.

Velodrom säsongen inleddes igår, dock inte med mig i banan

Chebicin är redo för snabba tider