Inte riktigt som planerat...

Nej men där här veckan blev väl en ganska så stor flopp kan jag konstatera här och nu. Inledde veckan med kanon ben kombinerat med trött kropp. Allt fungerade så bra på cykeln så ville inte ta min vilo period tidigare än vad jag planerat så körde på fast kroppen var trött och sliten vid sidan av cykeln. Så klart fick jag ju betala för det, så nu är jag inne på fjärde dagen med förkylning....

Att jag skall sakna den där fingertopps känslan då jag sköter min egen träning förstår jag inte. Har inget som helst problem med att säga åt de jag hjälper med träningsupplägg när det är dags att trappa ner för att vila för att undvika att insjukna.
Elitidrott handlar ju sist och slutligen med att bryta nya barriärer, pressa gränserna lite varje dag, och främst att vila sig efter att man pressat gränsen för att låta kroppen ta till vara på allt man byggt upp. Är en sådan fin balansgång man måste hitta. Man måste pusha sig själv så långt över gränsen att man riskerar bakslag, men man måste stiga tillbaka och invänta superkompensationen när man varit precis rätt tid på den nya sidan av gränsen. Då görs framsteg, stora som små. Den fingertopps känslan krävs är inte lätt att hitta åt sig själv eftersom vi människor är reflekterande varelser som styrs av våra egna känslor, därför skall man ta hjälp av någon som är utbildad i ämnet och kan se kännetecken på när det är dags att trappa ner innan ens man som idrottare känner av det. Vill påstå att jag tack vare min utbildning besitter all kunskap jag behöver för det här, dock kommer jag, precis som alla andra, ha ett stort bias från mina egna känslor som hindrar mig från att uppnå min fulla potential just nu.

Med det sagt så är förkylningen på bättringsvägen. Siktar på att träna lätt med lite gym träning imorgon så att jag kommer igång igen!

Bjuder på en gammal bild från en tid då jag vann varje cykellopp jag ställde upp i