När vi kom till Ahvenisto så kördes dagens första start. Överraskande långsamt cyklade de som tävlade när de passerade depåerna på den släta delen av banan, till och med så långsamt att vi började fundera om det var cyklister som var ute för att värma upp som var på banan. Vi kom sist och slutligen fram till att det måste vara tävlande cyklister på banan. Trots farten.
När vi var såg att andra kända cyklister började cykla ut på banan för att testa den så, stack Kenneth och jag också iväg på ett testvarv.
Hjälp, var min första tanke efter att vi hade rundat banan! Fick gå i absolut lättaste växeln för att alls komma upp för målbacken! Visste att backen går lättare när man kommer in i den i en grupp, så jag hann inte släppa mig alltför nervös.
Hela terrängen runt banan var lite upp och ner så för uppvärmning så bestämde jag mig för att trainer är det bästa alternativet. Tack vare att vi var i tid på plats så hann vi få en parkeringsplats med egen depå (bild) var jag ostört kunde sitta och rulla igång benen. Lyx! Efter trainer trampandet cyklade ännu ett varv runt banan innan start och då kändes backen betydligt bättre.
 |
| Dålig bild av NCK depån |
 |
| Race ready bikes i depån |
När starten väl gick så var det en relativt lugn start, ingen tjur rusning från början vilket varit en självklarhet under tidigare tävlingar i sommar. Inte ens första backen lockade fram några attacker. Eftersom föret var torrt så blev det betydligt svårare att skapa utrymme utför än vad jag trott. Första gången genom målbacken gick smärtfritt, ingen ville sticka redan då. Andra, tredje och fjärde varvet var i princip kopior av första varvet, inga riktiga attack försök utan bara avvaktande cykling i jämt tempo. Både Kenneth och jag hade inga som helst problem att ligga i toppen av klungan, vissa andra började grina illa redan efter 2 varv men de steg nog av för femte varvet började.
I början av femte varvet så började förhands favoriten Leppämäki(LM) söka sig mot täten. Direkt jag såg det sa jag åt Kenneth att det här varvet gäller det att vara beredd. Första backen tog han ett par placeringar men ingen fartökning. Sedan i målbacken tryckte han i! Och som han tryckte i. Jag var beredd på det eftersom jag vaktade på honom, så jag gick med. Men de kostade, mycket. Vi fick en skaplig lucka på ca 200 meter med Kenneth sittandes mitt i luckan. LM och jag körde på i ett skapligt tempo runt 45 på slätan och trots det kom Kenneth ikapp, perfekt allt gick som jag planerade.
1 varv var vi loss, då blev vi ikapp attackerade och sedan på den släta delen så var allt samlat, trodde jag och Kenneth. Vi släppte oss ner några platser i klungan medan LM bara fortsatte och fick en ny kompis. Tyvärr försvann vinsten här, och duon gjorde upp om segern till slut med Leppämäki som tvåa och Timo Torpo som vinnare.
Klungan fortsatte i samma jämna tempo som under de 4 första varven. Märkte att Pajanne som ledde Cupen började sladda lite i backarna, så jag började köra lite hårdare i backarna för att skaka bort honom ur gruppen. 3-4 varv körde jag på bra i alla backarna förutom en och sedan var han inte kvar på banan, mission accomplished! Under dessa drag så han jag med att slippa loss ett par gånger parvist eller i små grupper men vi blev alltid ikapp åkta. Den enda backen som jag inte körde i så slapp 2 cyklister loss i, utan någon vidare attack, de bara höjde farten minimalt men de räckte för att slippa iväg. De tog 2 varv innan man kunde räkna dom som utbrytare eftersom de bara var runt 50 meter framför oss. När de väl fick utrymme så var plats 3-4 också förlorade. Tyvärr så var det en felberäkning av mig, borde inte ha legat så pass långt ner i klungan när dom där 2 drog. Men vad kan man, ibland skall spelögat säga fel.
Alla började mentalt förbereda sig för en spurt, endast 2-3 halvhjärtade attacker gick jag på under de 4 sista varven. Ingen av dom försökte jag ens skarva, bevakade bara motståndaren eftersom jag ville ha en spurt.
Inför målbacken var det avvaktande cykling, ingen ville gå in i backen först. Gick in som 3. och 4. tillsammans med Kenneth, och nästan direkt gick vi om de som var före. Öppnade spurten tidigare än tänkt och fick en liten lucka ner till resten och kunde rulla i mål som femma med några sekunders marginal ner till Kenneth som kom in som sexa. Etta och tvåa för NCK i klungspurten! Men kan man kalla spurten för spurt, när man maxar runt 25km/h?
Roligaste tävlingen hittills i år på roligaste banan hittills! Mera sådana tävlingar tycker jag. Runt 750 höjd meter på 40,8 kilometer är fina siffror för finska förhållanden. Och när målväggens sista 90 meter snittade över 14 % blev det riktigt roligt. Utslags givande var det också när allting skulle cyklas 15 varv.
Det här blev långt! Skall ännu nämna att Tony och Jaakko i Elite körde väldigt aktivt och var med i flera utbrytningar, tyvärr inte den rätta. De rullade in med klungan i mål. Jan i H50 kom i på en fin 5. plats bra jobbat!
 |
| Nöjd Pettsson på nedrullning. |
 |
| Nedrullningssällskapet |
 |
| Bild Från Elite klassens lopp, för att visa hur jobbig målbacken var. Den här utbrytar gruppen anförs av Finlands nästa proffs cyklist, Joonas Henttala och tvåa är Tony. |
 |
| Jaakko fastnade också på min bild, i bakgrunden syns huvudklungan. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar