söndag 29 juli 2012

Botniacyklingen 2012

Så var det dags för alla cykelmotionärers favorit helg. Den inleddes i fredags med ett mtb lopp i Vörå skogarna, inget deltagande för min del danna gång men såklart fanns jag nog på plats. Kenneth och jag bestämde oss för att hämta nummerlapparna inför lördagens landsvägslopp redan på fredag kväll och såklrt timeade vi in det med målgången i mtb loppet.
Arrangörerna har gjort mtb loppet intressantare för åskådarna genom att förse favoriterna med GPS så att man kan följa med hela loppet från målområdet. Hela tiden såg man på skärmen var favoriterna befann sig och det i kombination med en speaker som lite förklarade hur terrängen såg ut gjorde det riktigt intressant att följa med på "distans".
GPS tracking
Mtb loppets vinnare blev föga överraskande Kimmo Kananen, fd landsvägsproffs som nuförtiden tävlar i Finland. Segermarginalen skrevs till ca 2 minuter så han var ganska överlägsen kan man säga. Sammandragstävlingen för mtb och lvg loppen avgjordes också i och med att han var sådär pass överlägsen.

Igår, lördag var det så dags för mig att också nåla fast tävlingsnumrona på tröjan. Årets Botniacyklingen var den första riktiga ordentliga för mig då jag ifjol måste starta ur B-gruppen för att kvalificiera mig till A-gruppen för i år. Känslan som loppet lämnade i munnen var att det också var den sista Botninacyklingen som jag gjorde! Loppet började passivt och fortsatte passivt. Tony ryckte några gånger, jag ryckte ett 5 tal gånger och Martin hade sina ryck. Men inget hände när jag eller Martin gjorde nått vi blev ensamma eftersom alla bara väntade på att Kananen skulle sticka. Alla gånger Tony och Kananen gjorde nåt vaknade klungan och då var det tävling i 5 minuter innan det blev paus på nytt.
Sist och slutligen var det ingen av oss som attackerat lite som var med när det hände. Kenneth slapp iväg med två Uleåborgare med ca 50 kilometer kvar. De höll hela vägen in till mål, där Kenneth var starkast i spurten! GRATTIS!
För oss i klungan så gick det väldigt ojämnt, ingen som ville ta ansvar när någon inte attackerade men när Kananen, jag eller Tony försökte sticka så var plötsligt alla med på noterna...

I och med att alla 3 pall platserna gick åt utbrytarna så bestämde jag mig i ett tidigt skede att inte ge mig in i spurten om DEN TOTALT BETYDELSELÖSA fjärde platsen ifall klungan inte sprack av före refugerna i Vörå började. Men tydligen var det många som ville leka Cavendish, Greipel, Sagan, Goss, osv. Plötsligt med 3 kilometer kvar så skulle ca 20 cyklister upp i täten som inte hade visat sig på hela dagen. Inget fel med det, men när hastigheten ligger mellan 50 och 55 så skall man veta sina gränser! Klarar man inte av att cykla så hårt utan att man hoppar upp och ner i sadeln eller värst av allt, inte hålla en rak linje så ska man inte försöka att tränga sig fram mitt genom klungan, ute i gräskanten eller på cykelbanan vid sidan av vägen! Skulle det ha varit fråga om pall platserna så skulle jag inte alls ha klagat men nu var det frågan om en FJÄRDE PLATS! Hur många läste vem som kom 4 i dagens ÖT/VBL? Hur många läste vem som kom 34 i dagens ÖT/VBL? Ni fattar vad jag menar.
Botniacyklingen är ju sist och slutligen ett motionslopp, så att ta sig runt helskinnad kanske skulle vara ett bättre alternativ än att tillexempel jaga placeringar (som ligger utanför pallen) i vänster körbana så att man kör in i stillastående bilar eller refuger!!!!!

För egen del hade jag planerat att attackera vid början av Vörå centrum för att slippa hela den här hysterin, men då benen och framför allt knät inte svarade så fick det vara. Super nöjd att jag klarade mig helskinnad genom 3 sista kilometrarna. Mindre nöjd med att knät (som bråkat hela veckan, har nästan hållit det utanför bloggen) inte är i cykelskick. Ännu på fredag kvällen funderade jag om jag alls skulle delta. Med facit på hand så gjorde jag fel val. Blir ingen träning innan knät är bra!

Nåja, nog gnällt nu! Kenneth vann och det var toppen! Har sett under de senaste veckorna att han har en stor form på gång så det var absolut ingen överraskning för mig. Perfekt uppladdning för honom inför Senior FM om 2 veckor där han med säkerhet är en av dom som gör upp om medaljerna i H40 klassen. Vi skämtade efter loppet om att det måste vara något med bilen som vi kör runt till tävlingar med, till alla förutom en tävling i sommar har vi hamnat att vänta på prisutdelningen! Bra bil tydligen :)



2 kommentarer:

  1. Håller med om dina tankar om Botniacyklingen och dess faror. Därför blev det Alvajärvi i år. Mindre skaderisk där!

    SvaraRadera
  2. Alvajärvi var ett litet alternativ för mig men gjorde som de flesta andra och valde Vörå. Men nästa år blir det troligtvis ett annat val.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...