Bryter tystnaden

En av mina längsta bloggpauser sedan jag körde igång bloggen för tre och ett halv år sedan är nu över. Har haft såpass mycket intressant att berätta att jag inte har vetat var jag skulle börja och då har det bara lämnat. Men skall väl ta och gå snabbt igenom det som skett:

Påsken hemma i Finland var kanon, för det fysiska och framförallt det psykiska. Alltid skoj att få tillbringa tid med nära och kära som man inte ser så ofta! Själva träningen på hemmafronten var platt och blåsig. 5 dagar på cykeln 580 kilometer och mindre än 1700 höjdmeter! Tur att vi har vinden som kompenserar de obefintliga backarna! Räknade ut att om jag hade cyklat samma sträcka i velodromen här i Falun i en grupp på tre man med halvvarvsväxlingar så hade jag fått mer höjdmetrar! Det ni!

Perfekt beskrivning på påsken

Helt okej väder undersista träningspasset "tär heim"

Tidpunkten för morgonflyget var väl inte det mest komiska jag upplevt

Väl tillbaka i Falun så var tanken att vila rejält under veckan som gått. Vid sidan om vilan skulle jag köra något pass för att höja effekten i kroppen. Vila i början av veckan gick bra, den smakade gott! Sedan klämde jag ett högkadenspass på velodromen på onsdagen och sedan fyra femminutare ute på torsdagen. Båda passen var nästintill underbara. Velopasset bjöd på intervaller med snittkadenser över 140 och ute passet bjöd på totalt 20 minuter på 450w, skapligt båda två!

Nöjding med nya kläder och rekordben

Back on track med spinnande ben och Gutzy

Men, men, inte får det gå för bra för länge inte! Fredag var vilodag igen och helgen skulle innehålla lätt distans med betoning på extra lätt. Distansen blev till inget då kroppen ville bråka och höja tempen. Onödigt tycker jag, men troligtvis nödvändigt enligt kroppen.

Nästa helg blir det tävlingspremiär för min del på landsvägen för 2015. Åker hem och kör finska vårklassikern Lattomeriajo. Och redan helgen efter det så premiär tävlar jag här i Sveariket också, då står Hammarö etapplopp på schemat!