Säsongsanalys

Säsongen som började så bra men slutade i fiasko. Föregående mening beskriver bra säsongen som varit, då jag fick benen att fungera perfekt redan i första tävlingen i slutet på april. Redan helgen efteråt började det gå neråt, blev sjuk och fick avbryta Satakunnanajot efter en okej prolog och en bra första etapp. Trots sjukan så var jag i överraskande bra form på PP-runt, vilket också kan ha varit årets bästa träningspass på hemmaplan.
Om det bara gott svagt utför sedan Satakunnanajot så började branten vid Tarmomaantie. Blev prejad och indragen i en vurpa och fick avbryta efter att ha kört aktivt och offensivt hela inledningen av loppet. Fick inte alls fart på benen efteråt och i Borgåloppet fick jag min tredje raka DNF, denna efter att kroppen inte alls fungerat på grund av sjukdom.
Facit före FM var allt annat än bra! Tre avbrutna lopp, Två längre sjukdomsuppehåll och ett par vader som börjat bråka vid varje längre och hårdare tävling/träningspass. Trots det lyckades jag göra FM till säsongens bästa tävling. Benen fungerade, taktiken fungerade men Continental fungerade inte. Punktering och av flaggad direkt när jag för en gångs skull hade fått en tävling precis där jag ville ha den. Besvikelsen var enorm till först, ännu större senare men efter några dagar så blev jag på bättre humör och fick energi och motivation från besvikelsen.
Nästa tävling var Tervaetapit. Vad problemen var tillbaka, åtminstone halvt. Lördagens TT och linje gick utan bekymmer men på söndagens kvarterslopp låste sig vaderna igen. Formen var i övrigt ok, inget att hurra över men långt ifrån någon dal. Hur jag än försökte fick jag inte bukt med vaderna och inte heller steg formkurvan. Alvajärviajo var tävlingen då jag började inse att något måste vara fel på riktigt med benen. Igen hade vaderna förstört en tävling. Rådfrågade flera och ändrade klosspositionen för att kanske slippa problemet. Till först fungerade det. Inga döda vader på flera veckor, varken på 200km distanspass eller på 20km TT. Toppen! Äntligen tänkte jag. Men, SFIM i söndags visade att vaderna ännu bårkar big-time.
Följden blev mera rådfrågning och nu löd medicinen sadeln fram åtminstone 2cm och upp 1-2cm samt fram och eventuellt ner med styret. Nästa vecka blir det att börja nöta in den nya positionen och hoppas på det bästa.
Annat som varit tråkigt i sommar är att jag haft en form topp hela två dagar i april. Inte sedan har jag klarat att klämma ur liknande kraft ur benen som helgen i Hausjärvi.

Nog med klagomål! Dessa är orsakerna till problemen, eller åtminstone de möjliga jag hittat:

1. Första och största faktorn i denna flopp säsong är augusti-november-12. Denna fyra månader, eller skall vi säga 122 dagar långa period innehöll skrämmande 55h timmar träning, lågkvalitativ sådan. Fler skade- och sjukdagar än tränings timmar under denna period gör saken ännu mer skrämmande. Hade ingen som helst grundträning under perioden då jag skulle köra grundträning. Detta tror jag också är orsaken till varför jag hade en form topp och sedan inte riktigt hittat mig själv efter den lite längre förkylningen i maj.
2. Sjuk vid fel tillfälle. Aldrig bra att vara sjuk men det finns bättre tidpunkter än att ligga till sängs 75% av mars och maj månad. 
3. Sittställingen. Jag är ingen ishockeyspelare nuförtiden. Förut satt jag lika långt bak som nu, men då hade jag starka baklår och vader från ishockey och undvek vadproblemen på så sätt. Tyvärr måste jag säga att genom att börja spela ishockey på nytt så tror jag att jag skulle bli en bättre cyklist!? Som tur var hoppas jag kunna kompensera kraftbortfallet med hjälp av ny sittställning.
4. Ingen trainerträning vintern 2012-2013. Körde mindre än fem pass på trainern förra vintern, patetiskt lite. Vintern 2011-2012 körde jag ca tre gånger i veckan.
5. Elite klassen är hårdare än Kilpa. Säger sig själv och kanske jag underskattade klassbytet.

Sådärja, där var fem punkter i någon viktighetsordning.Nu är det bara att börja ändra på saker för att få nästa sommar att bli bättre. Mycket mera grundträning i höst, mycket mera trainer i vinter, gym, eventuellt lite ishockey och mindre sjuktid ordinerar jag åt mig själv!

Detta blev ett långt inlägg, hoppas ni inte somnat och att ni orkar kommentera om ni har något att tillägga eller någon vidare tanke angående vad som kunnat gå fel.

Vägen mot framtiden